Ironman Kalmar 8th PRO 8:49:21

Tävlingen som kändes så långt bort i horisonten. Helt plötsligt närmade den sig med stormsteg. Och nästa sekund var det dags. En lång tid av förberedelse var klar. Inget extraordinärt träningsupplägg utan ett klassiskt recept av tid och repetition. Träningsförberedelser som övergick i tävlingsförberedelser. Så mycket att tänka på. Koll på material, planera nutrition, fundera ut en tänkbar disponering av loppet. Till slut kommer man till den punkt då man helt enkelt får infinna sig i att alla förberedelser är klara. Det enda som är kvar är att utföra.

Jag och Sara kom ner till Kalmar på onsdagen där hon ställde upp i Kalmar Mini Tri. Riktigt härlig stämning på loppet med många deltagare och rikligt med publik. Dampallen fördelades till slut mellan Åsa, Annie och Sara. Sara inte helt nöjd med tävlingen men det kunde vägas upp av den positiva upplevelse som inramningen av loppet hade.


Dagarna innan var jag osäker på min status. Ena knät gjorde ont efter bilresan ner och senare skulle ländryggen trilskas. Såhär i efterhand var det nog bara nervositet som förstorade de känningar jag hade då det under loppet aldrig var några problem.

Ytterligare ett orosmoment som störde var att min cykeldator dagen innan race bestämde sig för att lägga av. En pryl som är ganska bra att ha för att hålla koll på effekt, stämma av puls och tid för nutrition. Som tur är finns sociala medier och snälla människor. Till min hjälp kom Emma Igelström och lånade ut sin dator och jag kunde fokusera på det jag skulle. Stort tack Emma!

Natten till race kunde jag under omständigheterna ändå få till hyfsat med sömn, ca 5h. Tidig morgon och iväg mot växlingsområdet för att ordna det sista med cykeln och växlingspåsarna. Runt 6:30 fick proffsen möjlighet att hoppa i för ett kort insim. Det kändes okej utan att kunna dra alltför stora växlar av känslan. Inramningen innan var häftig med all publik och annonsering av PRO-fältet som successivt simmade ut till starten. Drygt 20 startande i vår startgrupp fick jag ihop det till, en liten men ack så god skara atleter.

Nationalsång och inväntan av startskottet. Jag hade placerat mig bakom Lindén och vid min sida M.Olsson. Startskottet gick och jag kom iväg utan strul. Men de framför mig kom iväg väsentligt snabbare och visade på en överfart som jag i dagsläget inte besitter.

Simningen i sin helhet var relativt odramatisk, förutom vid vissa vändpunkter där de jag låg på fötter fortsatte att simma utan att vända vilket skapade lite förvirring. Sista 1000m började snabba AG-simmare komma ikapp. Men jag gjorde ingen större handling av det utan höll min fart och klockade in min simning på 58 mins.

Ut på cykeln var jag rapig och kände mig pissenödig redan första milen. Faktorer som gjorde det svårt att få i sig energi och vätska i den tänkta planen. Jag slog följe med vad jag tror var en italienare ner mot Mörbylånga. Vinden kändes men var under kontroll och det gick ändå relativt snabbt. In i Mörbylånga gör man en passage och här slappnade jag av en aning vilket gjorde att jag tappade italienaren.

En bit ensamkörning följde till Olsson kom ikapp med en spanjor. Det gick fort men jag bet i och följde. Till slut kom vi ikapp italienaren och vi körde ihop ett tag. När vi svängde av och skulle korsa ön började Olsson med spanjoren bygga upp en lucka och jag kände att det inte var värt att försöka brygga dem igen.

En stund efteråt seglade Brümmer förbi. Shit är det här tempot som gäller tänkte jag och följde. I medvindspartiet kunde jag göra nåt åt mina behov vilket var förlösande och jag kunde ta till mig nutritionen mycket lättare.

Brümmer försvann alltmer och när vi åter skulle korsa ön var jag ensam. Här blåste det. Rejält. Men det var bara att krypa ihop och försöka parera vinden så gott som möjligt. Mot slutet av det här partiet fick jag återigen sällskap. Vet inte vem det var men jag fick upp motivationen att öka tempot till det att vi nådde fastlandet. Ölandsbron tillbaka gick aningen långsammare än tillbaka än ut om vi säger så. Vid vändpunkten såg jag först Björklund och senare Brümmer och märkte att jag hade plockat in tid som jag tidigare förlorat. Någonstans när man svänger av från stora vägen in på de mer snirkligare vägarna var vi i princip ikapp Calle. Efter det körde vi ihop i princip hela vägen in till T2. Vid vändpunkten lyckades jag även se Björlin och Hultgren och noterade att det var relativt långt upp till dem. Sista halvmilen in till T2 släppte jag Brümmer en bit. Försökte få i mig den sista energin och spinna ur benen innan löpet.

I växlingstältet stötte jag på Olsson och Björklund. Mitt ”då springer vi grabbar” möttes inte av någon särskild entusiasm. Ganska tidigt kom jag ifatt Olsson och uppenbarligen var något inte rätt med honom. Det visade sig att han hade gått omkull med cykeln oturligt och hade för ont för att fortsätta. Björklund pinnade på framför och var ganska snabbt ikapp Brümmer.

Jag försökte hitta mitt tempo och benen kändes faktiskt förvånansvärt bra. Första kilometerna rullade in runt 4:05-4:10 vilket var aningen snabbare än tänkt sub3mara-tempo. Successivt kom jag ikapp Björklund och Brümmer, och runt 6km var jag med dem men ganska omgående fortsatte jag för mig själv. Vid langning på första varvet fick jag reda av Sara att det var knappt 10 min upp till Hultgren. Ganska mycket med andra ord.

Under andra varvet hade jag inte mycket att fokusera på förutom mig själv genom att få i mig energi och hålla pace. På väg ut mot det tredje varvet fick jag uppgifter av mamma och pappa att det bara var två minuter upp till Holmberg. Och då förstod jag att han var krokig med tanke på att det var väsentligt mer tid mellan oss tidigare. Ganska kort därefter anslöt jag och vi bytte några ord. ”Chans på topp-10” gav energi och jag fortsatte min jakt. Bara några 100 m senare kom jag ifatt Lindén vilket gav ännu en mental boost att fortsätta hålla tempo.

Tredje varvet och det började gå upp vilken lång dag det faktiskt varit när man passerade starten för simningen där vi startade för cirkus åtta timmar sedan. Men äntligen började man kunna se ljuset i tunneln. Och kroppen kändes hanterbar, detta var möjligt. Visste inte riktigt hur jag låg till placeringsmässigt men det enda jag kunde göra var att sätta mitt sista varv så snabbt som möjligt, och sedan fick jag se vad det skulle leda till.

Inte helt säker på när men jag tror att det var runt 3 km kvar som jag gick om Hultgren. Slutet kändes allt närmare och jag började intala mig själv – njut nu. Känslan man har efter en så lång dag med hög intensitet är svårbeskrivlig. Det är en cocktail av fysiska och mentala påfrestningar som börjar nå klimax. På sista kilometern passerar jag ytterligare en herre i PRO-klass samtidigt som målrakan kom allt närmare. Fantastisk känsla att springa de sista svängarna i stan för att komma upp på målrakan och ta in stämningen med folkets jubel och speakerns annonsering. ”We’ve got another finisher – Jonas Örarbäck”. Såg på klockan att jag skulle gå under 8:50 medan jag försökte absorbera all energi från omgivningen. I mål. På 8:49:21. Klart över förväntningarna. La mig ner på den röda mattan. Fällde någon tår. Försökte ställa mig upp. Kom upp till slut. Stappligt. Fick syn på Sara. Kramade om henne. Fällde ytterligare en tår. Äntligen var det över, jag hade lyckats.

I och med att jag korsade mållinjen tog även säsongen för i år slut. I år har jag lagt ner mer tid på träning än någonsin, men jag har inte känt riktigt att jag har fått den utdelning som insatsen har inneburit under säsongen. Därför var det oerhört skönt att få till allting på årets sista race. Jag tar med mig känslan till nästa år och ska bygga vidare på det samtidigt som jag i skrivande stund funderar på vad som är en rimlig och utmanande ambitionsnivå.

Det kan kännas som en ständig upprepning att tacka alla. Men det finns en anledning till att det upprepas. Utan alla inblandade som stöttar och hjälper till vore allt väsentligt mycket svårare. Så tack alla sponsorer som bidrar med material och kunskap. Och tack till min familj för all stöttning. Och tack till Sara som alltid finns där.

Vi hörs // J

SM i Vansbro – en solskenshistoria

När jag skriver solskenshistoria åsyftar jag den väderlek som rådde under tävlingen, snarare än min prestation. Jag ska dock inte svartmåla mitt genomförande, såhär i efterhand tror jag inte att jag kunde åstadkommit något bättre än vad själva resultatet blev. Men det är klart att man går och funderar på vad man skulle kunna ha gjort annorlunda för att ha åstadkommit något bättre. Förra året kom jag sexa, och en ambitiös målsättning i år var att slå den placeringen. Det slutade med att jag förlorade en spurtstrid om just sjätteplatsen och årets resultat skrevs till en sjundeplats. I fjol hade jag en målsättning att komma topp-10, utan att veta om det var riktigt rimligt eller inte. Jag klarade det med ganska god marginal,  och det är antagligen därför jag känner mig lite missnöjd såhär efteråt eftersom jag inte lyckades prestera det jag hade tänkt. Det är känslan när jag bara analyserar min placering. Om jag istället tittar på vilka killar jag har framför mig i resultatlistan känns helt plötsligt mitt resultat inte så pjåkigt. Allt kan relateras till förväntningar.

Ett referat om tävlingen följer. Simningen var inledningsvis stökig fram till första boj, för att sedan lugna ner sig och jag fick ett par fötter att gå på. Det fanns bara två bojar att ta sikte på under simningen, nämligen de två rundningsbojarna vilket innebar ganska fritt spelrum att välja väg i älven. Jag tog mig förbi fötterna jag legat på och försökte avancera på egen hand. På väg till sista bojen tyckte jag mig skymta Adam Stenman, och försökte täppa till luckan till honom. Det gick inte riktigt utan jag låg uppskattningsvis 10 m bakom när vi vände upp mot uppgången. Under tillbakavägen kom en simmare ikapp och la sig före och det fanns inte så mycket att göra än att bara hänga på. Upp ur vattnet och sneglade på klockan. 30:40!? Samma tid som förra året? Såhär i efterhand verkar det som att simbanan var för lång då många hade i snitt runt 2 min sämre tid än förra året.

Ut på cykeln och direkt efter bron över älven tappade jag en av mina flaskor med sportdryck. En snabb konsekvensanalys och jag bestämde mig för att fortsätta utan att plocka upp den. Under den tekniska passagen ut till stora vägen blev jag omcyklad av J.Karlsson från IK NocOut. Samma person som jag slog följe med under förra året på cykeln, och det visade sig att det skulle bli på samma sätt även i år. Vi tog oss uppåt i fältet och försökte hitta en bra känsla.

Fram till vändpunkten kunde jag skapa mig en uppfattning om var jag låg i fältet. Den klunga som låg närmast framför var en fyrmannaklunga med bl.a. Marre och Nils. Vår klunga körde på men tyvärr ökade avståndet upp istället för att minska. Jag fick tag på en ny flaska med energi vid varvning men den räckte inte till hela andra halvan och som konsekvens var jag efter med nutritionen när löpningen skulle ta vid.

Ut på löpet kunde jag se hur jag låg till. Ur den klunga som låg framför under cyklingen var Nils närmast och sedan Marre, Fredriksson och en junior – Björlin. Under den inledande delen av löpningen kändes det mesta hopplöst. Det var orytmiskt, stolpigt och allmänt överjobbigt.

Jag kom dock ikapp Nils och kände att jag kunde ta Fredriksson. Marre och Björlin kändes det dock långt upp till. Ganska sent in i löpet kom jag förbi Fredriksson, och lagom till sista vändpunkten kom jag även förbi Björlin som hade kroknat. Vid vändpunkten upptäckte jag även att avståndet till Björklund hade minskat kraftigt och det fanns en chans att täppa till luckan. Med kanske 1,5km kom jag ikapp, och tänkte att det är bäst att försöka gå ifrån med en gång. Tyvärr lyckades inte den taktiken utan Björken bet sig fast. Okej. Det får avgöras på slutet tänkte jag, på vinst och förlust. Med knappa 200 m kvar höjde jag farten så gott jag kunde. Björken svarade och distanserade mig. Inget att göra. Stupandes över mållinjen med en puls nära max. SM var över.  Första känslan som sköljde över mig var – fan också jag ville mer. Men såhär i efterhand kunde det nog inte slutat särskilt annorlunda. Min kapacitet återspeglas i resultatlistan och grabbarna framför var bättre. Fair and square.

Istället gläds jag över Sara som utmanade Åsa till sista metern. Efter ett struligt år var det fantastiskt att se henne tillbaka på en stabil och välförtjänt silverplats.

Nu är det återhämtning med en liten pulstopp mitt i veckan. Jag ska nämligen vara med i stafett-SM och försöka bära fram Triathlon Väst till något bra.

Och slutligen. Tack till alla som stöttar, sponsorer och familj.

Vi hörs // J

En halva med de allra bästa

Ännu en säsongspremiär att lägga till handlingarna. Tillika säsongspremiär var det även premiär i PRO-klass. För att göra sig själv rättvis där krävs det att man höjer sig både ett och två snäpp. Tyvärr känner jag inte att jag gjorde det, utan min insats var tämligen slätstruken. Men testar man inte får man heller inte veta. Dagarna efteråt har jag varit missnöjd med min prestation, det är sällan särskilt konstruktivt att bara vara missnöjd. Istället koncentrerar jag mig på var jag fallerade i mitt genomförande, och tar med mig det till nästa gång och förhoppningsvis hjälper det mig att prestera bättre.

Jag, Sara och min pappa åkte ner onsdag kväll för en sen ankomst till Alcanada som ligger ett par kilometer utanför Port d Alcudia. Torsdagen var en dag i förberedelsernas tecken. Sätta ihop cykel, cykla 2/3 av banan och registrering. Nyttigt att cykla banan då detta är det mest utslagsgivande momentet på tävlingen när simningen och löpningen är relativt okomplicerade.

Gällande cyklingen möts man först av 15 km hyfsat platt körning innan stigningen till Lluc tar vid följt av en serpig utförsåkning till Selva. Efter berget blir det lite knixig körning genom Moscari och Campanet. En kort platt session till Muro, återigen en del knixande innan man ansluter till Sa Pobla för att cykla tillbaka via vassvägen in till Alcudia. Således svårt att förlita sig till en snitteffekt då den kommer att fluktuera ordentligt under de 90 kilometrarna. Istället får man förlita sig mer på känsla och disponera krafterna på rätt sätt, på rätt plats.

Fredagen inleddes med en kort jogg. Race briefing runt lunch med stjärnglans från bl.a. Andy Dreitz och Lisa Nordén. Efter briefingen tog vi och simmade simbanan. En enkel rektangulär bana som inte borde ställa med några bekymmer såvida inte tävlingsdagen skulle ackompanjeras av kraftig vind. Väderprognosen såg dock god ut för lördagen.

Tävlingsmorgon och väckning 05:15. Snabb frukost och de sista förberedelserna. In till start – kitta cykel med energi, pumpa däcken, se till att allt är i ordning. Min nutrition bestod av en hårt blandad flaska med sportdryck från Umara. Drygt 300 g kolhydrater att fördela på 2,5h.

Herrproffsens start var satt till 07:55 och nervositeten började göra sig påmind. Kort insim och minutrarna tickade ner till start. Jag ställde mig relativt långt bak i fållan med uppskattningsvis 35-40 herrproffs.

Starten gick och de starkaste killarna stack naturligtvis iväg med en utomjordisk fart. Till min lycka hittade jag dock två killar som jag simmade med. Låg på fötter hela vägen och fick således en behaglig simning. Ett litet misstag begicks dock när vi tog sikte på den andra bojen istället för den första när vi skulle svänga tillbaka in mot stranden. En kanotist justerade upp vår kurs för att komma rätt. En smärre tidsförlust.

Upp ur vattnet på 29 min. Absolut inget skrämmande med den tiden, men ändå den bästa simningen på distansen för min del. Upp på cykeln för en okomplicerad sträckning fram till berget. Låg strax efter en kille och hade en bakom mig när vi stack ut. Killen framför mig seglade sakta men säkert iväg, men bakåt verkade det lugnt. Under tiden låg jag och försökte hitta en stabil pace som skulle vara hållbar under de nio milen. Precis innan stigningen vid Lluc blev jag passerad av toppdamerna L.Philip och A.Watkinson. Tänkte att detta kunde vara bra hjul att hålla. Philip körde dock på och distanserade. Låg då bakom Watkinson med 5 s lucka, men vid kanske tre fjärdedelar av stigningen någonstans började jag tappa henne. Och när jag väl har klarat av stigningen hade jag svårt att hålla tryck i mellanpartiet fram till nedförsåkningen. Riktiga chicken legs. Således var jag själv igen och det är här jag förlorar momentum. Inga referenser att följa och uppenbarligen dåliga ben till effektsiffrorna att tyda. Svårt att veta var jag tappade mest tid, men antagligen under andra halvan ridin solo. Kom ikapp ett herrproffs med ett par mil kvar, men han hade en ännu sämre dag än mig så det vara bara att passera och fortsätta mot T2. Klockade in en cykeltid på 2:35, vilket var 5-10 min sämre än planerat.

Ut på löpet i ingenmansland och trummade på i drygt 3:50-fart. Solen började steka och värmen gjorde sig påmind.

Ansträngningen var inte superhög, men mer fart var svårt att få ut i värmen. Kilometrarna tickade in och det var fantastisk stämning längs med banan. I princip folk längs hela varvet. Första varvet avklarat på 7 km, således två kvar. Försökte så gott jag kunde att svalka mig vid vätskestationerna och få i mig energi i form av cola/sportdryck. Ännu ett varv avklarat i någorlunda samma fart, ca 3:55 min/km i medel.

Tyvärr hade jag inte ta fram då jag inte riktigt visste vad jag jagade, och totaltiden i sig motiverade inte heller då det inte är någon snabb bana att tala om. Farten sjönk något sista varvet och jag sprang in på 4:34, vilket gav plats 25/30 i PRO.

Det var det. En erfarenhet rikare. Klart häftigt att göra premiär bland proffsen. Min insats speglar inte vad det innebär att tävla bland de bästa. Jag kommer aldrig vara i närheten av de allra bästa, men naturligtvis vill jag prestera bättre än detta. Någonstans måste man börja, och det kan bara bli bättre. Jag tar med mig det som var bra, och lär mig av det som inte höll måttet.

Om inte jag höll måttet denna gång finns det ju åtminstone en som gjorde det. Efter en tuff och skadedrabbad grundträningsperiod var det oerhört kul att se Sara testa vingarna och bevisa att hon är konkurrenskraftig och att hon hör till de bästa damerna. Att kliva av på en fjärdeplats med den bästa disciplinen kvar för att inte riskera något säger en hel del om både kapacitet och mental styrka.

Vi hörs // J

Race plan 2017

Säsongen närmar sig med stormsteg och årets första race är bara några veckor bort. Sett till den kommande säsongen som helhet har en del tävlingar varit bestämda sedan länge, medan en del har fått växa fram och nu är den preliminära säsongsplaneringen satt. Först ut är Ironman Mallroca 70.3 den 13:e maj. En tävling som jag ser som relativt prestigelös även om det kommer vara min första start i PRO. Självklart är min målbild att prestera mitt bästa jag, vilket det alltid är. Om jag är konkurrenskraftig och kan avancera i resultatlistan är det en bonus, men det är inte mitt primära mål. Jag spelar i en division som är både en, två och tre lägre än de allra bästa. Däremot ser jag det som en utmaning att starta tillsammans med dem som startar först och där man tävlar om att nå mållinjen först. Jag ser det som mer utvecklande att vara sämst i A-laget än bäst i B-laget.

Efter Mallorca 70.3 chansar jag och ställer upp i duathlon-SM i Helsingborg. En vecka efter en halva är för kort tid för att kunna prestera på topp. Men som sagt, det är en chansning. Det kan gå bra, och det kan inte gå alls.

Förmodligen gör jag en start i Gotenburg triathlon på olympisk distans non-drafting i början av juni. En välarrangerad tävling som ligger bra i tiden och nära till hands rent logistiskt. Sen att det är KM för Triathlon Väst är inte att förringa.

Därefter följer en av årets stora race. Vansbro triathlon och medeldistans-SM. Förra året var från mitt perspektiv en fullträff med en sjätteplats och två minuter till pallen. En rimlig ambition är naturligtvis att slå min insats från i fjol, och så får vi se vad det kan leda till. Förra året var ett getingbo av duktiga triathleter på startlinjen och förhoppningsvis ser vi en upprepning i år. Välarrangerade tävlingar med bra prispengar brukar locka bra folk, så även Vansbro triathlon.

Förhoppningsvis hittar jag några trevliga brödrostlopp att fylla ut säsongen med. Ett bra sätt att få tävla lite kravlöst men ändå få in alla moment i ett svep och träna på den dynamik som ett triathlon faktiskt är.

Nästa tävling till rakning är Ironman Kalmar. Denna legend. Premiär på långdistans och jag vet inte riktigt vad jag har att vänta mig mer än en lång och hård dag. Sommaren kommer gå åt till att förbereda sig för denna dag. Som nordbo och premiär på distansen känns det som en bra strategi att lägga en gedigen mängdsession bakom sig som den svenska sommaren (förhoppningsvis) kan erbjuda.

Det var den preliminära planen. Som med allt kan saker och ting förändras, men så ser utgångsläget ut för säsongen. Tack till alla samarbetspartners och sponsorer som underlättar och gör detta möjligt! Triathlon Väst Salming Running Bike Tyson Umara Sports Trispotgbg Simcoachen.

Season -17. Bring it!

Vi hörs // J

Mallorca och en försmak om vad som komma skall

Konstaterar återigen att en vecka går väldigt fort när man får göra det man gillar allra mest. Att få simma, cykla och springa i varma vindar och strålande solsken. Tillsammans med min andra hälft Sara har vi främst spenderat många timmar på cykelsadeln, men naturligtvis ackompanjerat av en hel del simning i havet och löpning längs strandpromenaden.

Efter att ha torrkört den nya tempocykeln på trainer i vardagsrummet hemma var det skönt att äntligen få ta ut den på vägarna. Mitt vapen för säsongen är alltså en Argon E119 tri+ och är en erkänt snabb cykel. Första kilometrarna var ovana men fann snabbt en trygg känsla på hojen. Jag hade lite orosbekymmer att resa med cykeln då integrerade tempocyklar sällan är gjorda för att plocka isär och packa ner i en väska. Till min glädje var det dock inga bekymmer utan allt gick smidigt och lätt. Hoppas att jag inte jinxar det för nästa gång vi reser tillsammans bara.

Med en gedigen mängd h på cykeln var min nacke dock lite mör sista dagarna. Inte så konstigt kanske, med tanke på den sittposition som en tempocykel erbjuder. Inget en ergonom skulle bli imponerad av direkt.

Mycket berg blev det och ett antal gånger uppför Lluc och nedför till Selva. En sträcka som bl.a. Ironman Mallorca 70.3 innefattar. Och som av en händelse åker vi tillbaka och kör just denna tävling som premiär för säsongen 2017. Ska bli oerhört spännande även om jag med stor sannolikhet kommer att få spendera mycket tid själv på cykeln under tävlingen med tanke på att jag även gör premiär PRO-klass.

Och för en mer utförlig beskrivning av veckan bifogar jag ett antal bilder istället att förkovra sig i. What’s not to like?

Vi hörs! // J

Många sadlar i timmen

Ifall ni undrar över rubriksättningen kan vi bara konstatera att den härrör från något som kan hända efter många timmar på sadeln. Lätt hänt med en felsägning vid sådana tillfällen, det viktiga är ju att budskapet går fram.  Hur som helst. Hemma efter en vecka i solen på Fuerteventura fylld med värme och träning. Ett skönt och efterlängtat avbrott från vardagen hemma, om än ett alldeles för kort avbrott. En vemodskänsla att åka hem och denna gång utan sällskap då Sara stannar ytterligare en vecka och stångas med motvinden.

DCIM100GOPROGOPR0256.JPG

Men varför hänga läpp över något som har varit väldigt bra? Uppskatta det som är och har varit istället för att gräma sig över något man är utan. Veckan fylldes med 24 h cykel kryddat med en del höjdmeter och många sekundmeter, 4 bassängpass och 2 pass i öppet vatten, samt 5 lugna löppass. Fokus var således på cykel då vi cyklade varje dag, mestadels lugn distans men också ett rejält långpass på 6h samt ett bra backpass.

DCIM100GOPROGOPR0276.JPG

DCIM100GOPROGOPR0268.JPG

DCIM100GOPROG0200902.JPG

Att det inte blev fler pass i havet berodde till stor del på vinden som var värre i år jämfört med förra året då vi var där ungefär vid samma tid på året. Värre kanske är fel uttryck, snarare att vi hade flyt förra året och att den vinden som var i år är mer av ett normaltillstånd. Jag hann ändå inviga min nya våtdräkt från Zone3 som jag har fått äran att simma i år genom ett samarbete med Weswim.se. Två korta pass då det var stökigt vatten, men ändå en känsla av en gedigen våtdräkt som jag hoppas kunna simma fort i under sommarens tävlingar.

DCIM100GOPROG0140727.JPG

DCIM100GOPROG0150774.JPG

DCIM100GOPROGOPR0266.JPG

DCIM100GOPROGOPR0743.JPG

Desto fler pass blev det som sagt på cykeln och där hade jag också möjligheten att testa nytt material. Denna gång från Spiuk, och mer exakt Spiuk-Norge genom BikeTyson. Då Spiuk är ett Spanienbaserat företag kändes det väldigt naturligt att inviga grejerna på spansk mark. Ifall ni undrar vad den snygga hjälmen och de stilrena skorna heter så är det modellerna Dharma och Pragma. Detta var också sista gången på vägen med min Cannondale Slice, då jag i år kommer att köra på en Argon18 E119. Så är det någon som är sugen på en snabb och snygg tempocykel är min Slice nu till salu.

DCIM100GOPROGOPR0237.JPG

Jag ser tillbaka på en kanonvecka med det bästa sällskapet och tillika bästa träningssällskapet.

DCIM101GOPROGOPR1410.JPG

DCIM100GOPROG0251064.JPG

DCIM100GOPROG0271114.JPG

Tröttnat? Nej, tänkte väl det. Vi kör ett gäng bilder till.

DCIM101GOPROG0361393.JPG

DCIM100GOPROGOPR0793.JPG

DCIM100GOPROGOPR0801.JPG

DCIM100GOPROGOPR0309.JPG

DCIM100GOPROGOPR0311.JPG

DCIM100GOPROGOPR0261.JPG

Vi hörs! // J

MMXVI

Årets kortaste dag har passerat, sakta men säkert börjar dagarna återigen fyllas med mer ljus. Julen är avklarad och ett nytt år står på glänt. Det är en tid som präglas av framåtanda, men även en tid för eftertanke och reflektion över det som varit. Under 2015 avslutade jag mina studier och jobblivet tog sin början på hösten. Med tanke på att tiden skulle bli mer en flaskhals än det ekonomiska tog jag beslutet att få hjälp med träningsupplägget. Något jag har varit väldigt nöjd med såhär i efterhand. Väldigt skönt att bara exekvera och slippa hela planeringsbiten, och samtidigt få ett objektivt upplägg med en garanterat bättre avkastning i det långa loppet. Däremot var det trögt med en mörk årstid, och nytt jobb med pendling på dryga två timmar per dag när jag bodde hos mina föräldrar utanför Alingsås. Tillvaron underlättades en hel del när jag flyttade till Göteborg vid årsskiftet, och istället hade 10 min med cykel till jobbet. Ungefär vid samma tid åkte jag och tre nyfunna vänner på träningsläger till Fuerteventura, en kickstart på 2016 och kroppen svarade bra på en extra skjuts volymmässigt i träningen. Framförallt märkte jag att löpningen hade höjts en nivå mot tidigare. Första tävlingen skulle bli Vårtävlingarna 8km – en tävling runt den klassiska grusåttan i Skatås. Ett bra kvitto att springa runt i drygt 3:20-fart på en inte helt platt bana. Till synes en god form hade börjat ta skepnad, tyvärr drog jag på mig en överansträngning i höftböjaren kort därefter med en del rehab som konsekvens och reducerad intensitet i löpningen under en period.

8133178

En dryg månad senare var det dags att lägga till ett ytterligare tävlingsmoment med duathlon-SM i Väsby. Äntligen dags att lufta hojen och höra det karaktäristiska ljudet från discen. Tävlingen som helhet gick bra, även om en penalty drog ner helhetsintrycket fanns det en känsla om att kapaciteten hade höjts mot tidigare år.

P1070041

P1070301

P1070573

Några veckor senare styrde jag, Sara och Joel kosan mot Österrike för en säsongsöppning i St Pölten. Riktigt rolig resa med det nämnda sällskapet och en tävling där jag successivt växte under loppet, och en avslutande löpning på 1:16.

P1070973

P1080263

P1080366

P1080448

P1080602

Framtill Vansbro hann jag med att komma trea i Blomomloppet i Göteborg på 34:34, samt en femteplats i Gothenburg triathlon. Vansbro skulle komma att bli en av årets höjdpunkt med ett startfält av sällan skådat slag på startlinjen. Jag visste inte riktigt vad jag skulle ha för målsättningar med tävlingen, endast prestera det bästa av mig och genom det nå en så bra placering som möjligt.

P1090856

P1090922

Simningen gick okej, men inte mer och i vanlig ordning en jakt till mållinjen för att avancera i resultatlistan.

P1090934

P1100021

P1100123

P1100194

Från en 14:e plats ut på löpet kunde jag med den snabbaste löpspliten för dagen till slut korsa mållinjen som sexa. Oerhört nöjd med prestationen med en känsla av att fått ut allt.

P1100281

Efter Vansbro var planen att köra Jönköping. Men istället för att köra på valde jag att ladda om batterierna och avstå tävlingen. Ett val jag inte ångrar idag. Tack till er som var kloka nog och avrådde mig från att köra. Istället tog jag lite ledigt och körde en brödrostturné och inkasserade två förstaplaster i de lokala Bokenäs triathlon samt Horla triathlon.

P1100523

P1110484

Sist i tävlingskalendern stod Tjörn triathlon. En välarrangerad tävling på västkusten som brukar locka ett starkt startfält, likaså i år.

P1110806

Det var en blåsig dag, vilket brukar innebära en spännande inledning när simningen går i öppet hav. Adderat till en svårnavigerad miljö fick också seniorgruppen en smärre navigeringsmiss vilket störde tävlingsmomentet en del. Nåväl, lika för alla. Nästan.

P1110866

P1110926

Såhär i efterhand var jag närmare täten än vad jag brukar vara efter simningen. Tyvärr lyckades jag inte förvalta det och tappade tid framåt under cykeln.

P1120046Löpningen var en odramatisk historia där jag knöt några platser och kom till slut i mål som åtta.

P1120190

P1120351Hösten har inneburit mer fokus på sim och löp medan cykeldelen har fått stå tillbaka. Tanken är att vrida upp den ganska rejält under våren och förhoppningsvis komma till en bra mix av de ingående disciplinerna för säsongen 2017.

p1120584

Ett par löptävlingar avverkades under höstmånaderna med Kretsloppet 10 km i Borås samt Göteborg halvmaraton. 34:27 samt 1:14:58 innebar uppdaterade PB:n på nämnda distanser.

p1130157

Snart kan 2016 läggas till handlingarna. Endast ett litet kraftprov återstår – Sylversterloppet 10 km här i Göteborg. Tämligen kravlös inställning till loppet, men självklart är det alltid kul att springa fort och komma så högt upp i resultatlistan som möjligt. På lördag vet vi. Har ni vägnarna förbi finns det fortfarande möjlighet att ordna en startplats! Det är sen gammalt att bubblet smakar bättre efter en ordentlig urmejsling.

Avslutningsvis vill jag bara säga tack till:

  • Salming Running som har bidragit med vassa skor och snygga kläder. Och naturligtvis ett härligt gäng både med de ingående atleterna samt Jocke och co som levererar grejerna.
  • Simcoachen a.k.a. Anna-Karin med Fastlane-gruppen på måndagar som bidrar med ständig feedback och pepp.
  • Umarasports med Simon och Tommy i spetsen som levererar både ett energiskt engagemang och energiska produkter.
  • Mantra Sport som under de två senaste säsongerna varit den klubb jag representerat på tävlingsbanan. Tack för den här tiden, alla personer bakom och allt vad det har inneburit. Till nästa säsong går jag vidare till Triathlon Väst.

Till vidare, ta hand om er och god fortsättning!

p1070023

Vi hörs! // J