Säsongsavslutning – Tjörn triathlon 11.3

Under den gångna helgen var det då dags att avsluta årets triathlonsäsong, och värd för arrangemanget var Tjörns klassiska medeldistanstävling. Åkte upp under fredagen och rekade lite, simmade en kort sväng på banan samt ett halvt varv på cykelsträckan. Vad jag kunde konstatera av det var att vinden skulle ha en ganska stor inverkan, föga förvånande på västkusten.

P1040521

P1040621

Åkte därefter till sommarstugan nära Marstrand och spenderade natten där, fem mil från Skärhamn. Var återigen på plats vid sjutiden på lördagsmorgonen, checkade in cykeln och ställde i ordning min växlingszon. Efter det väntade en promenad bort till simstarten som gick vid Akvarellmuseet. Seniorklassen skulle starta först vid nio, ställde mig i andra led och förberedde mig på en stökig inledning. Musiken dämpades, och vi inväntade startskottet. Pang, iväg och tävlingen var igång.

P1040647

P1040672

P1040680

Trångt ut till första bojarna, och då fick jag även ett slag på glasögonen som gjorde att ena sidan vattenfylldes. Störande, men orkade inte rätta till det. Efter den tredje bojen var det väldigt långt till nästa boj. Vattenfyllda glasögon, vågor och dåligt med riktmärken gjorde det svårt att navigera. Förlitade mig till mina medsimmare runt mig och följde strömmen, när vi kom upp till nästa boj märkte jag att vi låg ordentligt till vänster och hade således driftat ut en del. Vägen in till hamnen blev nog därför ganska vid med extra simmetrar, tyvärr. Hade en ganska dålig känsla under hela simningen och tänkte flera gånger att detta inte gick något vidare. Kom upp på 31 låga, vilket inte är jättebedrövligt för att vara mig, men samtidigt hade det varit tacksamt att komma upp ett par minuter tidigare. Utvecklingspotential till nästa säsong.

P1040707

P1040716

P1040769

Ut ur T1 hade jag Bäckström inte många sekunder framför, vilket ändå kändes bra då han har simmat bättre än mig tidigare i sommar. Jag cyklade om honom hyfsat tidigt och hade bra fart i medvinden. Efter kanske 1,5 mil körde Bäckis om mig igen, och även en kille jag inte vet vem det är, men han hojade en P5:a i alla fall. Jag hängde på dem på behörigt avstånd och vi bildade en trio. Ut på 169:an gjorde sig motvinden påmind, jag låg då som andra gubbe bakom P5:an. Efter ett tag var vi bara två då Bäckis hade blivit tvungen att släppa. Det var även på gränsen att det var för hårt för min del, men de positiva effekterna av att bara fokusera på någon framför vägde över alternativet att släppa. Jag höll i hela vägen och fick en för mig bra cykelsplit på 2:16.

P1040832

P1040838

P1040842

P1040848

P1040850

Ut ur T2 hade jag A.Bengtsson inte så långt framför, kanske 20 s. Vi sprang jämnt i kanske 7 km, men där någonstans kom jag ifatt ganska snabbt och kunde gå förbi. Höll strax under fyrafart den första halvan av löpningen som bjöd på en ganska backig och knixig sträckning.

P1040879

P1040901

P1040967

Vid 15-16 km sprang jag ikapp och om B.Evenssen och låg nu totalt åtta i tävlingen. Andra halvan gick i drygt fyrafart och således avverkades löpningen i ett tempo nära fyra blankt per km. Jag behöll min åttondeplats i mål och korsade mållinjen på 4:13:17, med vad jag nu i efterhand får betrakta som min bästa prestation på medeldistansen för i år.

P1040977

P1040986

P1040994

P1040999

P1050017

P1050027

Alla foton: Erik Örarbäck

Tycker att Tjörn var en riktigt trevlig tävling, proffsigt arrangerat och fin inramning. Det enda negativa var väl att det blev en del promenerande mellan start, växlingsområde och parkering. Nu är triathlonsäsongen över och det som återstår är väl egentligen bara några löplopp som genomförs på skoj i träningssyfte. Det kommer bli lite annat att ta tag i framöver istället. Mina studier är avslutade och jobblivet ska ta sin start, det blir en ny situation helt klart. Studentlivet är ganska fördelaktigt i att man kan disponera sin tid lite hur man vill. Den tillvaron kommer inte längre vara densamma. Tror dock inte det behöver vara negativt, med rutiner och struktur kan man komma långt. Jag får återkomma om det helt enkelt. Tack för uppmärksamheten!

Vinst i Sveriges trevligaste triathlon – Horla triathlon

Rubriken är självklart fullständigt objektiv. Att Horla triathlon går av stapeln bara en halvmil ifrån mitt föräldrahem har inget med saken att göra. Jo så klart att det har. Men för att vara uppriktig är det en genomgående proffsig och välarrangerad tävling, vilket naturligtvis gör det hela mycket roligare.

Till tävlingsdagen hade jag en hemmatitel att försvara då jag plockade hem vinsten i fjol. Startlistan var snarlik den från förra året med de främsta utmanarna i form av A.Bengtsson, R.Kallin och M.Sundberg. Taktiken för dagen var att ösa på simningen och bomba på cykeln och förhoppningsvis genom det byggt upp en lucka som jag skulle behöva på löpet. Väl till start ställde jag mig bredvid Sundberg och hoppades att hålla hans fötter, ett tag i alla fall. Det gick bra ungefär halva simningen, sedan fick jag släppa.

Kom ändå upp hyfsat med upp ur vattnet på tiondeplats och kunde växla ut som sjua. Efter ett par kilometer på cykeln kommer en ganska lång stigning, inte jättetuff men ungefär 100 höjdmeter på fyra kilometer. Då hade jag avancerat till tredjeplats bakom Kallin och Bengtsson. Jag såg att jag plockade successivt, vilket underlättar när kroppen har syrafestival. Efter halva cyklingen var jag förbi Bengtsson, och efter ytterligare någon kilometer hade jag även avverkat Kallin. Nu var det bara att bomba vidare och försöka skapa den där luckan, då jag vet att både Kallin och Bengtsson är vassa löpare. Tyvärr märkte jag att luckan inte var mer än 15-20s till Kallin vid andra växlingen. Då Kallin var med förra året mäktade han med en löptid som var nästan 1,5 minut bättre än mig. Löpningen skulle kunna bli en tuff historia.

Efter två-tre kilometer hade Kallin tagit runt 10s på mig och var därmed runt 10s bakom mig. Vid denna tidpunkt var väl inte mitt mindset superpositivt. Till min förvåning märkte jag dock vid varvning (5-6 km) att avståndet var ungefär detsamma. I samma veva som jag varvade inne vid målområdet påropad av nära och kära bestämde jag mig för att bara köra och tugga maxpuls i de dryga två kilometrarna som var kvar till mållinjen. Det fanns trots allt en chans. Jobbigt som tusan, men vid ungefär en kilometer kvar kändes avståndet ändå relativt tryggt. Jag kunde dock inte riktigt slappna av förrän jag var inne på målområdet. Och vilken lättnad det var att få springa in där, vinst på hemmaplan igen – 5 av 5 dischjul.

Foto: Erik Örarbäck

Tack till all släkt och vänner som var och hejade på! Märkligt att man kan ta ut sig så bara för att någon ropar ens namn. Även kul att se att utvecklingskurvan verkar fortskrida, likvärdiga förhållanden och samma bana som förra året – nästan tre minuter bättre tid i år.  Nu blir det att ladda om till årets sista tävling – Tjörn triathlon. Det ryktas om ett ruggigt vasst startfält där, skoj!