Season opening

Även om man vaknade upp till ymnigt snöfall så sent som igår är det faktiskt dags att damma av dischjulet i helgen, förhoppningsvis slipper man bestycka det med dubbdäck. Det bjuds ju nämligen på duathlon-SM i glamorösa Väsby. Jag ska inte skoja om huruvida Väsby är glamoröst eller inte, den enda erfarenhet jag har av platsen är duathlon-SM förra året. Men då var det inte särskilt glamoröst heller,  sen är väl frågan vilket ställe som är det i 7-8 grader och regn.

Hur som helst, duathlon/triathlon är sällan röda mattan. Det är inte därför vi gör det. Vi gör det för att man får lida, pressa sig och förhoppningsvis prestera något man kan vara stolt över. Ambitionsnivån låter jag dock vara osagd. Jag bör vara i bättre cykel- och löpform relativt förra året, sen får jag se hur långt det räcker. Det enda som är säkert är att det kommer bli jobbigt, sjukt jobbigt. Duathlon måste vara det bland det värsta i konditionssammanhang  man kan utsätta sig för? Jag tror det i alla fall.

Träningen har rullat på bra det senaste, dock vissa bekymmer med höft och hälsenor som trilskas då och då. Och visst blir man lite avundsjuk på alla bilder som bjuds på folk som snurrar runt på Mallis och Fuerte – men det finns dagar som är svårslagna även här hemma. Exempelvis när jag och min gamla vapendragare Anders sprang runt Delsjön förra veckan. 3 km tröskel + 3 km distans, upprepa 3 gånger. Tutti 20 km på 1.21. Enkelt, effektivt.

Tills vidare bjuder jag på några bilder från förra årets tävling samt årets transportmedel.

Foto 2016-04-24 18 52 43

P1010283

P1010303

P1010304

P1010397

P1010571

P1010636

P1010639

Foto: Privat.

Vi hörs // J

Ta det onda med det goda

Efter att jag skrev sist har jag dragits med en höft som inte riktigt har velat vara med i matchen. Jag nämnde det i förra inlägget att jag hade ett visst obehag i höger höft, och statusen är tills vidare likvärdig. Ingen smärta, men en obehagskänsla som tyder på att allt inte står rätt till. Förra året gjorde jag en löpanalys på Salming och fick då reda på att jag tappar höften vid fotisättningen. En kombination av dålig aktivering av sätet samt att styrkan inte är riktigt vad den ska vara. Till slut var måttet rågat och resultatet blev en sträckning i höftböjaren, och förmodligen en överbelastning i gluteus medius samt i tensorn. Men jag får se det från en positiv synvinkel att det är dags att ta tag i detta. Om jag får ordning på styrkan och kan aktivera sätet på rätt sätt kan jag förhoppningsvis höja löpningen ytterligare ett snäpp. Till min hjälp har jag Marie på Elitrehab som har gjort en screening på mig och förser mig med övningar. Jag fortsätter ändå att springa, även om jag har dragit ner på den högintenvisa delen av löpningen.

eliterehab-logo-ny

Det har även varit tempopremiär ute på vägarna. Alltid lika ovant första gångerna. Men cyklingen har gått framåt, åtminstone genom vad wattsiffrorna har skvallrat om. Det är dock en sak att producera många watt inne på en trainer, och en annan att köra fort och hårt under en längre tid ute. I helgen var jag på besök hos Björn i Trollhättan för en bikefit, det blev en hel del förändringar som jag tror blir bra. Nu är det bara att träna på och acklimatisera in tempopositionen. Nästa race blir duathlon-SM som inte är särskilt många veckor bort, så det känns högaktuellt att bli bekväm på hojen igen.

Foto 2016-04-03 13 00 08

Foto 2016-04-03 13 23 51 (1)

Foto 2016-04-06 19 38 48 (2)

Gällande simningen har jag under våren fått äran att hänga på Anna-Karin Lundins (grundare till simcoachen) Fastlane-grupp. Även om måndagar kl 14 gör att man inte alltid kan vara med varje gång är det ändå kul och inspirerande att hänga på gänget som kör. En blandning av masters-simmare, triathleter och swim-runners som samsas så gott det går på simbanan under ledning av AK. Och nu verkar det även som att nykomlingarna har fått sina officiella Fastlane-mössor. Hög tid att bli snabb på riktigt och göra sig förtjänt av sin nya badmössa.

fastlane

På återseende.