Race report Ironman 70.3 St.Pölten

Okristligt tidigt ringde klockan i fredags morse och det var dags för avfärd mot Österrike och St. Pölten. En mellanlandning i Köpenhamn där Joel slöt upp och vidare mot slutdestinationen. Vi kom ner runt lunch till Wien, där plockade vi ut vår hyrbil och med våra bästa tetriskunskaper kunde vi packa den med tre cykelväskor plus övrigt bagage. Compact living.

Under eftermiddagen löste vi registreringen, kollade över tävlingsområdet samt testade simbanan. Det som är speciellt med simningen i Pölten är att den går i två sjöar, ett längre varv på 1200 m i en sjö och 700 m i en mindre sjö. Däremellan är det runt 500 m löp som är inkluderat för att transportera sig mellan dem, en förklaring till att simtiderna generellt sett inte är speciellt avskrämmande. Vi testade simbanan i den mindre sjön som bjöd på klart och kallt vatten. Uppskattningsvis 15 grader ”varmt”.

P1070891

P1070900

P1070945

P1070951

P1070960

P1070973

Lätt cykel och löp under lördagen för att kolla av att allt var i sin ordning, och kroppen kändes allmänt bra. Senare checkade vi in cyklarna och växlingspåsarna för att sedan stämma av cykelbanan med bil. Cykelbanan är ett enda varv som inleds med 20 km på motorväg, därefter kommer första stigningen runt 25 km. Efter den första stigningen bjuds det på en relativt teknisk utförsåkning, med bl.a. en farlig kurva som tävlingsledningen varnade extra för på briefingen. Mellan de två stigningarna är det relativt platt sträckning längs med Donau, och runt 60 km kommer den andra stigningen som är ca 8 km lång. Efter den andra stigningen är det en lättare utförsåkning som passar bra för att spinna ut benen, följt av lite rolling hills, och in tillbaka till stan.

P1070990

P1080068

P1080070

P1080121

P1080146

P1080151

Tävlingsdag och återigen en bagarmorgon med väckning 04:00. Man måste ju bara älska den här sporten. Kom fram till tävlingsområdet strax innan 05 och kunde komma in i växlingsområdet vid halv sex för att ordna det sista med hojen. Pumpa däcken, klicka fast skorna och fylla på med energi. Nytt för i år var att tävlingen körde med rolling start på simningen, vilket innebär självseeding utifrån tänkt simtid. Herrproffsen startade först, följt av damproffsen och sedan åldersklasserna i grupper om <30 min, 30-35 min osv. Jag och Joel ställde oss i <30-ledet och kom iväg strax efter kvart över sju. Hyfsat städad simning där jag försökte simma så smart så möjligt och undvika stök. Svårt att veta hur man ligger till eller hur simningen går över huvud taget när man väl är igång, men känslan var ändå ok. Efter 1200m sim var det då en löpning till den andra mindre sjön på en dryg halvkilometer. I igen för att avsluta simmomentet med en viss pulshöjning efter transportlöpningen, men fortfarande en hyfsat god känsla. Upp på 32:40 enligt min klocka vilket skulle innebära 30:xx-någonting under en normal simning.

Upp på cykeln och igenom stan för att komma upp på motorvägen. Häftig känsla att ligga och mata på en trefilig-väg under cykeln, men tyvärr blev det en del stök då det var mycket folk ute samtidigt. Svårhanterat när en cyklist kommer om, och man släpper för att bli omkörd av ytterligare en cyklist, och ytterligare en, och ytterligare en… Till slut har man tvingats släppa 10-15 personer och man ligger och trampar luft för att hålla avståndet. Men det ordnade upp sig till slut och det var dags för den första stigningen, inte superstygg men ändå 3 km och snitt på 4 %. Det gick hyfsat smärtfritt, sedan den lite mer utmanande utförsåkningen och där hade redan en person stiftat bekantskap med räcket på vägen ner, vilket gav en lite extra påminnelse om att köra smart. Efter utförslöpan relativt okomplicerad cykling och bara försöka köra så snabbt som möjligt. Till den andra stigningen hade jag fått upp snittfarten till 39 km/h, något som skulle sänkas när det väntade en klättring på 8 km och drygt 4 % i snittlutning. Sista ‘hindret’ avklarat och skönt att kunna spinna ur benen (någorlunda) på väg ner och tillbaka in mot stan. Cyklade på 2:25 med en snittfart på ca 37 km/h.

In mot T2 och en problemfri växel. Direkt ut på löpet gick lite väl fort, ner mot 3:30 utan att det var jobbigt. Var tvungen att hejda mig och farten stabiliserades runt 3:40-45 min/km. Det som var viktigt nu var att kyla sig så gott som möjligt då solen gassade och temperaturen hade letat sig upp mot 30 grader. Hällde vatten över mig och tog svampar och la bak i nacken under dräkten under varje vätskekontroll. Farten var stabil runt 3:45 och första varvet gick nästan av sig självt. Vid varvning ser jag först Sara och strax därefter Joel, vilket innebar att de inte var mer än en minut framför uppskattningsvis. Detta gav en extra motivation och precis vad jag behövde då för att hålla uppe farten och jaga ikapp dem. Efter två tredjedelar kom jag ifatt Sara som sprang väldigt fint, och därefter var det inte långt upp till Joel. Var ikapp efter ytterligare någon kilometer och funderade ifall jag skulle ligga och avvakta eller om det var bäst att fortsätta i samma fart. Efter ett tag uppmärksammade Joel mig, han sträckte ut sin hand och vi gjorde ett handslag som sa bra jävla jobbat och kör hårt. En fin gest som säger mycket om den här sporten, något jag värderar högt. Att man är glad för varandras skull och att missunnsamhet inte är något alternativ. Jag fortsatte vidare och fick en lucka, sista 3 km försökte jag verkligen insupa stämningen och känslan av en bra prestation. Det är sådana tillfällen som gör att man kan leva med tidiga sovmorgnar, blöta cykelpass och kylslagna löprundor.

P1080438

P1080446

P1080448

I mål på knappt 4:20 ovetandes om min placering. Det spelade dock ingen större roll, jag var nöjd med det jag hade gjort under dagen. Halvmaran hade gått på drygt 1:16 och så lätt har det aldrig känts. En minut efter kom Joel i mål, och efter ytterligare någon minut kom Sara in över mållinjen. Häftigt att samtliga i princip gick i mål samtidigt, ett bra avslut på tävlingen helt enkelt. Jag slutade femma i min AG och totalt i tävlingen på plats 31-33 någonting, har nämligen inte sett några officiella resultat än.

Viss illamående efteråt men ändå med i gott mod. Bara väldigt nöjd med dagen. Kvällen avslutades med prisceremoni. Både jag och Joel fick en slot till VM i Australien, men lite för långt att åka så vi ställde oss aldrig upp när våra namn ropades upp. Istället fick Sara kliva upp på scen efter en gedigen insats som femma bland damproffsen.

P1080639

Söndagen var en lugn historia med packande och hemresa. Tyvärr, eller tur i oturen beroende hur man ser på det blev våra cyklar kvar i Köpenhamn på vägen hem. Men på det stora hela har det varit en grym resa. Topparrangemang, toppväder och toppsällskap. Vill säga ett extra tack till pappa som skötte en exemplarisk markservice för oss alla tre under resan, oerhört uppskattat av den tävlande trion. Tack för visat intresse så rundar vi av med en Apfelstrudel.

P1080762

Tschüss // J

Showtime Ironman 70.3 St. Pölten

Återigen dags för säsongspremiär. Denna gången adderas simmomentet och därmed stundar årets första triathlon. En ytterligare premiärfaktor är att det blir mitt första triathlon på internationell mark. Platsen för drabbningen är St Pölten i Österrike – en tävling som ska vara välarrangerad och allmänt omtyckt. Jag hoppas att jag kan lämna samma omdöme efter att ha korsat mållinjen på söndag.

IRONMAN_703_StPolten-H

Förberedelserna har rullat på enligt plan. Även om sommaren är på paus för tillfället fick vi ju till en vältempererad vecka som föll sig väl i samband med lite långledigt under Kristi himmelsfärd. En extra boost i framförallt cyklingen den helgen och en träningsvecka som hamnade på 20+h. En mängd som är sällsynt i min träningskalender. Visst kan man bli bra med mindre mängd och träna smart, men jag tror på att få in veckor med extra volym. Ges det bra förutsättningar med sol och värme är det heller inte särskilt jobbigt att få in några extra cykeltimmar.

Foto 2016-05-07 15 52 17

pptI och med den värme som var fick temperaturen i sjöarna också en skjuts, tillräckligt (nåja) för att faktiskt få till ett par OW-pass. Bra att få in känslan och bli komfortabel att simma i våtdräkt igen.

Foto 2016-05-13 13 43 46

Foto 2016-05-13 08 05 39

Sen är det är inte bara jag som ska köra, utan vi är en trio i form av undertecknad ackompanjerad av Sara och Joel. Ett bra gäng helt enkelt.

Vad utfallet på söndag blir har jag svårt att sia om. Tänkte simma hårt, cykla hårt och springa hårt. Sen får vi se hur långt det räcker. I vanlig ordning.

Vi hörs // J

SM med formbesked och frustration

SM i Duathlon avklarat och därmed kan säsongen 2016 betraktas vara igång på riktigt. Det blev ett lopp med positiva besked beblandat med viss frustration. Med förra årets lopp i bakhuvudet kunde jag förbereda mig på att det skulle gå undan redan från början, och ambitionen för denna gång var att gå ut hårdare med syfte att placera sig längre fram i fältet från början och därmed kunna få bättre sparring genom tävlingen. När startskottet ljöd följde den sedvanliga rusningen, men jag fick till en bra placering och det bildades snabbt ett led av duathleter längs löpbanan. Efter ett par km låg jag i tredjeklungan med bl.a. A.Stenman och N.Penton, och vi följdes åt in till varvning. Känslan var bra och jag gick aldrig på rött, detta gjorde att jag på andra halvan kunde avancera till gruppen med R.Andersson och M.Olsson. Men där låg jag inte särskilt länge utan kunde fortsätta och skapa lucka, och in till T1 som sjätte man med en löptid på 34:43 och runt en minut efter täten.

Ut på cykeln kunde jag hyfsat fort komma ikapp och förbi femman i loppet. Höll runt 280-290W och efter en mil var det tämligen ödsligt runtomkring mig. Men däromkring kom Penton om mig, försökte hänga på men kunde inte riktigt täppa till luckan. Strax innan varvning inträffar dock strulet som fick påtaglig konsekvens för utfallet av loppet. Stenman körde om vid backen innan varvning, och kort därefter körde även Olsson om. Jag satte mig upp för att demonstrativt visa att jag slog av på farten. Sedan rullade vi ner förbi tävlingsområdet, och uppenbarligen hade jag inte tillräckligt med avstånd framtill nästa gubbe. Det var dock inte det jag uppfattade då utan domaren som åkte upp bredvid mig sa att jag skulle rätta till nummerlappen, och att det inte var mer med det. Vi fortsatte att köra och jag kunde hänga på Stenman under tredje milen varvid Olsson släppte, sista milen blev däremot för tuff och jag blev distanserad av Stenman. Cykeldata: Snittfart 40,4 km/h, medeleffekt 288 W, NP 293 W.

In till varvning trodde jag allt var frid och fröjd och att jag skulle växla ut som nummer sex. Jag klev av cykeln och sprang en bra bit innan jag hörde att någon ropade mitt nummer. Jag fick springa tillbaka och det tog ett tag innan jag förstod vad det handlade om. Straff för drafting och ett par kraftuttryck senare fick jag ställa mig i boxen under två väldigt långa minuter. Med andra ord tog stoppet mer än de effektiva två minuter som var utdelat. Jag var inte överens med domaren om beslutet då, och inte heller nu. Men jag får respektera vad som har blivit dömt. Min uppfattning är att det var ett omkörningstillfälle som föll sig olyckligt och att det kanske tog för lång tid. Och det är naturligtvis så att i en ögonblicksbild kan det uppfattas som att man ligger på rulle, men det var inget medvetet från min sida. Min känsla är bara den att bedömningen som sådan föreföll aningen godtyckligt i det här fallet.

Ut på löpet hade jag R.Andersson i sikte. Det var inte så mycket att hålla igen på, och därmed gick sista sträckan relativt snabbt. Åtminstone första 3 km, därefter var det inte mycket mer att springa för. Det var för långt upp till nästa man. Fortsatt tryck sista 2 km men inget pressande. Det resulterade i tredje löptid, bara sekunder från Bjälkemo och Björklunds tid på sista femman.

Efter att resultatlistorna till slut hade redigerats skrevs jag till sjundeplats. Tar med mig att träningen har gett resultat och att det finns mer att ta av till kommande tävlingar. Tack coach Mike, det känns som vårt upplägg kommer att bära frukt.

Och grattis till segrarna i respektive klass. Alltid svårt att försvara sin titel, men Bäckson fixade det och imponerade. Men extra grattis till Sara som fortsätter sin beundransvärda utveckling, respektingivande exekvering. Riktigt jäkla bra helt enkelt.

P1070686

Foton: Erik Örarbäck & Fredrik Swahn

Vi hörs // J