Race report Ironman 70.3 St.Pölten

Okristligt tidigt ringde klockan i fredags morse och det var dags för avfärd mot Österrike och St. Pölten. En mellanlandning i Köpenhamn där Joel slöt upp och vidare mot slutdestinationen. Vi kom ner runt lunch till Wien, där plockade vi ut vår hyrbil och med våra bästa tetriskunskaper kunde vi packa den med tre cykelväskor plus övrigt bagage. Compact living.

Under eftermiddagen löste vi registreringen, kollade över tävlingsområdet samt testade simbanan. Det som är speciellt med simningen i Pölten är att den går i två sjöar, ett längre varv på 1200 m i en sjö och 700 m i en mindre sjö. Däremellan är det runt 500 m löp som är inkluderat för att transportera sig mellan dem, en förklaring till att simtiderna generellt sett inte är speciellt avskrämmande. Vi testade simbanan i den mindre sjön som bjöd på klart och kallt vatten. Uppskattningsvis 15 grader ”varmt”.

P1070891

P1070900

P1070945

P1070951

P1070960

P1070973

Lätt cykel och löp under lördagen för att kolla av att allt var i sin ordning, och kroppen kändes allmänt bra. Senare checkade vi in cyklarna och växlingspåsarna för att sedan stämma av cykelbanan med bil. Cykelbanan är ett enda varv som inleds med 20 km på motorväg, därefter kommer första stigningen runt 25 km. Efter den första stigningen bjuds det på en relativt teknisk utförsåkning, med bl.a. en farlig kurva som tävlingsledningen varnade extra för på briefingen. Mellan de två stigningarna är det relativt platt sträckning längs med Donau, och runt 60 km kommer den andra stigningen som är ca 8 km lång. Efter den andra stigningen är det en lättare utförsåkning som passar bra för att spinna ut benen, följt av lite rolling hills, och in tillbaka till stan.

P1070990

P1080068

P1080070

P1080121

P1080146

P1080151

Tävlingsdag och återigen en bagarmorgon med väckning 04:00. Man måste ju bara älska den här sporten. Kom fram till tävlingsområdet strax innan 05 och kunde komma in i växlingsområdet vid halv sex för att ordna det sista med hojen. Pumpa däcken, klicka fast skorna och fylla på med energi. Nytt för i år var att tävlingen körde med rolling start på simningen, vilket innebär självseeding utifrån tänkt simtid. Herrproffsen startade först, följt av damproffsen och sedan åldersklasserna i grupper om <30 min, 30-35 min osv. Jag och Joel ställde oss i <30-ledet och kom iväg strax efter kvart över sju. Hyfsat städad simning där jag försökte simma så smart så möjligt och undvika stök. Svårt att veta hur man ligger till eller hur simningen går över huvud taget när man väl är igång, men känslan var ändå ok. Efter 1200m sim var det då en löpning till den andra mindre sjön på en dryg halvkilometer. I igen för att avsluta simmomentet med en viss pulshöjning efter transportlöpningen, men fortfarande en hyfsat god känsla. Upp på 32:40 enligt min klocka vilket skulle innebära 30:xx-någonting under en normal simning.

Upp på cykeln och igenom stan för att komma upp på motorvägen. Häftig känsla att ligga och mata på en trefilig-väg under cykeln, men tyvärr blev det en del stök då det var mycket folk ute samtidigt. Svårhanterat när en cyklist kommer om, och man släpper för att bli omkörd av ytterligare en cyklist, och ytterligare en, och ytterligare en… Till slut har man tvingats släppa 10-15 personer och man ligger och trampar luft för att hålla avståndet. Men det ordnade upp sig till slut och det var dags för den första stigningen, inte superstygg men ändå 3 km och snitt på 4 %. Det gick hyfsat smärtfritt, sedan den lite mer utmanande utförsåkningen och där hade redan en person stiftat bekantskap med räcket på vägen ner, vilket gav en lite extra påminnelse om att köra smart. Efter utförslöpan relativt okomplicerad cykling och bara försöka köra så snabbt som möjligt. Till den andra stigningen hade jag fått upp snittfarten till 39 km/h, något som skulle sänkas när det väntade en klättring på 8 km och drygt 4 % i snittlutning. Sista ‘hindret’ avklarat och skönt att kunna spinna ur benen (någorlunda) på väg ner och tillbaka in mot stan. Cyklade på 2:25 med en snittfart på ca 37 km/h.

In mot T2 och en problemfri växel. Direkt ut på löpet gick lite väl fort, ner mot 3:30 utan att det var jobbigt. Var tvungen att hejda mig och farten stabiliserades runt 3:40-45 min/km. Det som var viktigt nu var att kyla sig så gott som möjligt då solen gassade och temperaturen hade letat sig upp mot 30 grader. Hällde vatten över mig och tog svampar och la bak i nacken under dräkten under varje vätskekontroll. Farten var stabil runt 3:45 och första varvet gick nästan av sig självt. Vid varvning ser jag först Sara och strax därefter Joel, vilket innebar att de inte var mer än en minut framför uppskattningsvis. Detta gav en extra motivation och precis vad jag behövde då för att hålla uppe farten och jaga ikapp dem. Efter två tredjedelar kom jag ifatt Sara som sprang väldigt fint, och därefter var det inte långt upp till Joel. Var ikapp efter ytterligare någon kilometer och funderade ifall jag skulle ligga och avvakta eller om det var bäst att fortsätta i samma fart. Efter ett tag uppmärksammade Joel mig, han sträckte ut sin hand och vi gjorde ett handslag som sa bra jävla jobbat och kör hårt. En fin gest som säger mycket om den här sporten, något jag värderar högt. Att man är glad för varandras skull och att missunnsamhet inte är något alternativ. Jag fortsatte vidare och fick en lucka, sista 3 km försökte jag verkligen insupa stämningen och känslan av en bra prestation. Det är sådana tillfällen som gör att man kan leva med tidiga sovmorgnar, blöta cykelpass och kylslagna löprundor.

P1080438

P1080446

P1080448

I mål på knappt 4:20 ovetandes om min placering. Det spelade dock ingen större roll, jag var nöjd med det jag hade gjort under dagen. Halvmaran hade gått på drygt 1:16 och så lätt har det aldrig känts. En minut efter kom Joel i mål, och efter ytterligare någon minut kom Sara in över mållinjen. Häftigt att samtliga i princip gick i mål samtidigt, ett bra avslut på tävlingen helt enkelt. Jag slutade femma i min AG och totalt i tävlingen på plats 31-33 någonting, har nämligen inte sett några officiella resultat än.

Viss illamående efteråt men ändå med i gott mod. Bara väldigt nöjd med dagen. Kvällen avslutades med prisceremoni. Både jag och Joel fick en slot till VM i Australien, men lite för långt att åka så vi ställde oss aldrig upp när våra namn ropades upp. Istället fick Sara kliva upp på scen efter en gedigen insats som femma bland damproffsen.

P1080639

Söndagen var en lugn historia med packande och hemresa. Tyvärr, eller tur i oturen beroende hur man ser på det blev våra cyklar kvar i Köpenhamn på vägen hem. Men på det stora hela har det varit en grym resa. Topparrangemang, toppväder och toppsällskap. Vill säga ett extra tack till pappa som skötte en exemplarisk markservice för oss alla tre under resan, oerhört uppskattat av den tävlande trion. Tack för visat intresse så rundar vi av med en Apfelstrudel.

P1080762

Tschüss // J

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s