Skämt åsido, löpningen ligger mig närmast om hjärtat och kommer så göra. Det är bara det att rena löplopp är en ständig påminnelse om att det måste göra ont i princip från första kilometern till dess att mållinjen nås ifall man vill prestera en bra tid. Det finns inget utrymme att slappna av, varje sekund räknas. Vad som är jobbigt är oftast en funktion av längden på tävlingen, desto längre race desto lägre intensitet och vice versa. Summan av lidandet är kanske trots allt densamma. Det var länge sedan jag körde 10km stadslopp, och därmed även minnet av smärtan det måste bringa. Löpformen har varit god under året och det kändes kul att få köra en hyfsat snabb milbana med öppna spjäll. Träningen sedan Tjörn har varit känslostyrd, jag har helt enkelt tränat det jag har haft lust för. Med andra ord ingen särskilt specifik träning inför utan loppet i helgen skulle bara vara en kravlös historia, om än ett tillfälle att stämma av formen och få lite blodsmak i munnen. Loppet jag pratar om är Kretsloppet som samlade i storleksordning 6000 deltagare på de olika sträckorna. Lite försnack i Salming-tältet innan start medan solen sken, mycket folk på plats och allmän härlig stämning i Borås denna dagen.
Ambitionen var att putsa min tid från Blodomloppet tidigare i år på 34:34. En viss förhoppning om att strida sig till en 33:xx-tid fanns också, även om jag själv inte riktigt trodde på det. Med ett bra startfält fanns det dock förhoppningar om ett snabbt race.
En relativt lugn inledning sett till mina medtävlande och jag plockade placeringar successivt till halva loppet. Hade tillräcklig fart halvvägs för en chans på sub34, men det skulle visa sig bli för tufft. Tappade fart efter 6-7 km och att klockan vid målgång skulle visa 33-något seglade successivt iväg.
Med mina utförsåkarlår pressade jag det jag hade på målrakan, och klockan stannade till slut på 34:27. En putsning av personbästa med 7s och en inte helt nöjd känsla. Tidigare i år hade jag sub34 i kroppen, men det är svårt att hålla i en form under så lång tid. Så med tanke på omständigheterna var det ett bra lopp, och ett självklart mål för 2017 är att springa under 34.
Bra arrangemang och kul att träffa och snacka med sina likasinnade.
Nu återstår bara att fundera ut vad närmaste tävling ska bli. Bahrain eller Dubai 70.3 lockar, får se om det blir något med det. Kul att bryta av med ett race i hettan under kalla och mörka tider här hemma. Men först – en weekend på Mallis. Ska tydligen vara ett triathlon där i helgen!
Vi hörs // J
