På hög- och lågvarv

Så kan man sammanfatta den senaste tiden sedan jag sist skrev. Det har varit ganska hektiskt med nytt jobb och allt vad det innebär med nya intryck och rutiner. Att jag pendlar två timmar per dag för tillfället stjäl av förklarliga skäl en hel del tid också. Därför känns det som att tillvaron för det mesta är på högvarv, det är inte särskilt många timmar per vecka som inte är uppbokat av något. Detta är säkert en naturlig tillvaro för många, men för mig är det en ny situation. För inte så länge sedan kunde man (läs jag) ta det mesta spontant och någon särskild planering var sällan direkt nödvändig. Så är det inte riktigt längre. Men får jag bara till ett boende i Göteborg inom hyfsad snar framtid känns det dock som att det så välkända livspusslet ska gå lättare ihop.

Träningen har däremot gått mer på lågvarv. Resor, varvat med lite sjukdom och annat har gjort att mängddosen inte har varit så imponerande de senaste veckorna. Jag har ändå försökt hålla bra kontinuitet och även klämt in två mindre tävlingar. Nu känns det dock som att tävlingssinnet ska få vila och att grundträningen ska få större fokus.

Förrförra helgen körde jag Running Lights 5km i Alingsås. Då min fartträning har varit knapphändig var det ett bra sätt att chocka kroppen på. Tror inte att jag har haft en högre snittpuls någonsin under ett lopp. 94 % av max i snitt skvallrar om att jag inte direkt mysjoggade igenom loppet. Tiden (17:12) var inte mycket att skriva hem om, men samtidigt gör det inte så mycket att toppformen inte finns där i oktober.

bild

Efter målgång Running Lights. Foto: Jörgen Björme

Helgen som gick körde jag ett duathlon i Sävedalen. Loppet hade lockat bra motstånd i form av M.Flinta, A.Bengtsson och M.Jonson. Sträckorna var 5km-19km-2,5km. Det enda huvudbryet var egentligen vilken uppsättning däck man skulle ha på hojen. Ungefär en tredjedel av banan gick på grus och under vissa partier var det ganska tekniskt och brant. Jag var inte särskilt sugen på att köra 23 mm-däck, och alternativet var mina 35 mm-crossdäck. Det fick bli de sistnämnda då jag inte hade någon lust att riskera att ett framhjul skulle sticka på rullgruset i skogen.

P1050488

Loppet blev en intensiv historia, som det alltid blir när det vankas duathlon. Bengtsson fick ett försprång efter första löpningen, följd av Jonson, Flinta och mig.

P1050502

Bengtsson i ledning.

P1050540

Jag gjorde en tämligen dålig växel och tappade på Flinta, och efter det såg jag inte mycket mer av honom. Därmed blev cyklingen en ensam historia och jag hade svårt att pressa mig mot slutet då det var ett för stort försprång att ta igen framåt, och det kändes samtidigt lugnt bakåt. Med lite loj inställning blev jag istället ikappcyklad, och det var bara att hänga på in mot växling. Vid växlingen blev det dock en del förvirring när vi blev visade fel väg av en flaggvakt. Tappade en del tid och rytm, men har svårt att tro att det skulle spelat någon roll på slutresultatet.

P1050559

P1050611

Jag växlade samtidigt som en annan kille, men kunde springa ifrån ganska enkelt. På väg in mot mål var jag övertygad om att jag var fyra då både Bengtsson, Flinta och Jonson var före mig efter första löpet och jag hade inte gått förbi någon av dem under loppet. Till min förvåning ropar speakern att jag är trea, och jag tänker att något är fel. Det visade sig dock att Bengtsson hade kört fel på cyklingen och kom in en bra bit efter, och därmed var jag trea.

P1050685

Flinta segrare.

P1050729

Jonson tvåa.

P1050789

Jag trea.

P1050791

Topp-tre herrar.

Foton: Privat

Naturligtvis tråkigt för Bengtsson då han säkert hade utmanat om segern, men en framskjuten placering tackar man ju inte nej till. Jag nöjer mig så tillsvidare, så hörs vi när vi hörs!

Vinst i Sveriges trevligaste triathlon – Horla triathlon

Rubriken är självklart fullständigt objektiv. Att Horla triathlon går av stapeln bara en halvmil ifrån mitt föräldrahem har inget med saken att göra. Jo så klart att det har. Men för att vara uppriktig är det en genomgående proffsig och välarrangerad tävling, vilket naturligtvis gör det hela mycket roligare.

Till tävlingsdagen hade jag en hemmatitel att försvara då jag plockade hem vinsten i fjol. Startlistan var snarlik den från förra året med de främsta utmanarna i form av A.Bengtsson, R.Kallin och M.Sundberg. Taktiken för dagen var att ösa på simningen och bomba på cykeln och förhoppningsvis genom det byggt upp en lucka som jag skulle behöva på löpet. Väl till start ställde jag mig bredvid Sundberg och hoppades att hålla hans fötter, ett tag i alla fall. Det gick bra ungefär halva simningen, sedan fick jag släppa.

Kom ändå upp hyfsat med upp ur vattnet på tiondeplats och kunde växla ut som sjua. Efter ett par kilometer på cykeln kommer en ganska lång stigning, inte jättetuff men ungefär 100 höjdmeter på fyra kilometer. Då hade jag avancerat till tredjeplats bakom Kallin och Bengtsson. Jag såg att jag plockade successivt, vilket underlättar när kroppen har syrafestival. Efter halva cyklingen var jag förbi Bengtsson, och efter ytterligare någon kilometer hade jag även avverkat Kallin. Nu var det bara att bomba vidare och försöka skapa den där luckan, då jag vet att både Kallin och Bengtsson är vassa löpare. Tyvärr märkte jag att luckan inte var mer än 15-20s till Kallin vid andra växlingen. Då Kallin var med förra året mäktade han med en löptid som var nästan 1,5 minut bättre än mig. Löpningen skulle kunna bli en tuff historia.

Efter två-tre kilometer hade Kallin tagit runt 10s på mig och var därmed runt 10s bakom mig. Vid denna tidpunkt var väl inte mitt mindset superpositivt. Till min förvåning märkte jag dock vid varvning (5-6 km) att avståndet var ungefär detsamma. I samma veva som jag varvade inne vid målområdet påropad av nära och kära bestämde jag mig för att bara köra och tugga maxpuls i de dryga två kilometrarna som var kvar till mållinjen. Det fanns trots allt en chans. Jobbigt som tusan, men vid ungefär en kilometer kvar kändes avståndet ändå relativt tryggt. Jag kunde dock inte riktigt slappna av förrän jag var inne på målområdet. Och vilken lättnad det var att få springa in där, vinst på hemmaplan igen – 5 av 5 dischjul.

Foto: Erik Örarbäck

Tack till all släkt och vänner som var och hejade på! Märkligt att man kan ta ut sig så bara för att någon ropar ens namn. Även kul att se att utvecklingskurvan verkar fortskrida, likvärdiga förhållanden och samma bana som förra året – nästan tre minuter bättre tid i år.  Nu blir det att ladda om till årets sista tävling – Tjörn triathlon. Det ryktas om ett ruggigt vasst startfält där, skoj!

The beginning

De som tränar tämligen många timmar per vecka vet att när man blir sjuk frigörs ganska mycket tid helt plötsligt. Jag är för tillfället lite krasslig, och har således lite tid över. Tid som ska fyllas med något. Vad kan man göra då? Ja till exempel kan man skriva ett inlägg på sin nya hemsida som man har knåpat ihop (med lite assistans ska sägas, tack Oskar!). Vad ska jag med en hemsida till då? Är det inte bara för proffs? Ja men fake it until you make it då. Skämt åsido, jag tänker att detta kan bli en trevlig plattform för att dela med sig erfarenheter kring träning och tävling. Jag följer ganska många liknande sidor själv, och kanske är det så att några tycker det vore intressant att läsa om vad jag har att säga. I så fall blir jag glad. Häng med, det blir kul!