Press F5

Min resa med triathlon inleddes under tiden i Uppsala ,och det var också då jag gick med i Mantra Sport som duathlonlegenden Fredrik Swahn startade för några år sedan. Det var lärorikt och jag fick chansen att träffa många nya vänner genom sporten och Mantra. 

p1110158

För snart ett år sedan flyttade jag  till Göteborg och likt tiden i Uppsala har jag återigen fått möjligheten att umgås och träna med nya likasinnade personer.  Det känns bra att ha kommit tillbaka till västra delen av landet igen, och under tiden har det också börjat bubbla en tanke om klubbyte.  Även om det är långt ifrån alla pass man kör tillsammans har ändå söndagssimningarna varit stående och gemenskapen har växt med personerna i den triathlonklubb som staden erbjuder. Därför kändes det kul och inspirerande när förfrågan kom om att ingå i Triathlon Västs elit/utvecklingsgrupp. Med andra ord blir det klubbyte till nästa säsong och jag vill tacka Mantra för de senaste två åren och tacka Triathlon Väst för förtroendet. 

logga_triathlon-vc3a4st

När vi ändå är igång och byter klubb känns det rimligt att även skifta cykelmärke. De senaste säsongerna har jag hojat Cannondale, ett märke som Mantra har varit och är återförsäljare av. Häromveckan blev det dock klart att jag inleder ett samarbete med Argon18 via Odex och den lokala cykelåterförsäljaren BikeTyson i Kungsbacka. Mer konkret är det en Argon18 E119 Tri med Di2-Ultegra. Återigen vill jag tacka för förtroendet, och denna gången till Martin på Odex samt Lasse på BikeTyson. Nu är det bara upp till en själv att göra materialet rättvist!

argon18

Vi hörs! // J

Uppdaterade PB:n

Jag har fått frågan ett antal gånger i år – hur har du gjort för att kunna springa så fort? Naturligtvis beror det på vem man jämför sig med, men i triathlonmässiga sammanhang har min löpning räckt relativt långt och det har alltid varit mitt signum. Jag har lyft min löpning i år, och därför har det varit kul och intressant att springa några löptävlingar det senaste utan att ha simmat och cyklat innan. Senast jag sprang en halvmara utan att det skulle vara ett delmoment i en triathlon var 2013, det då tokvarma fiskevarvet. Mitt PB har dock stått sig sedan jag var i Haag under samma år på våren, då jag sprang på 1:16:04. Nu var det så dags igen att testa på sträckan, tre år senare. Göteborg halvmarathon gick av stapeln förra helgen och fick agera värd för en ny värdemätare.

p1130024

Det är ändå grundträning och de lopp jag gör nu innebär ingen formtoppning, utan bara som en del i träningen. Loppet som sådant var en enkel historia – från Slottsskogsvallen söderut via Säröleden och vändpunkt halvvägs. En således snabb historia, dock vindutsatt. Och till mig glädje blåste det under dagen ganska friskt, med en vind som skulle stötta oss i ryggen på väg ner för att sedan vara nämnvärt jobbig faktor på hemvägen. Naturligtvis har man hjälp av medvinden, men det är sällan så pass mycket att det väger upp vad det kostar i motsatt riktning.

p1130036

p1130039

p1130043

p1130055

p1130066Jag fick snabbt släppa förstaklungan på 4 man, och istället var det jag och A.Bengtsson som slog följe första biten. Runt 7-8k blev jag dock ensam och det skulle så förbli resten av tävlingen. Första milen gick på 34:45, vilket skvallrar om vilket håll det blåste.

p1130076

p1130084

p1130105

Efter vändpunkten kunde jag ändå hålla hyfsad pace, och fram till runt 15k gick det bra. Sista biten blev däremot en tung historia. Ändå hade jag disponerat mig bra eftersom framförvarande tredje och fjärde man hade tappat ganska mycket i förhållande till mig och jag var bara ca 25s efter med 5-6k kvar. Jag tog in successivt men kom aldrig tillräckligt nära för att utmana om en pallplats.

p1130124

p1130126

p1130157

p1130164

Krigade på och förstod på klockan att tiden skulle bli sub75. Riktigt nöjd att fixa det i en grundträningsperiod, utan optimala förutsättningar, och utan särskilt mycket sällskap under vägen. Officiell tid 1:14:58.

p1130173

p1130179

I och med resultatet hade PB:ena på både 10k och halvmaran blivit uppdaterade inom en kort period. Därför kändes det rimligt att även göra ett försök att putsa tiden på 5k. Running Lights är ett lopp som går i min hemstad Alingsås, och eftersom jag sprang loppet förra året skulle det bli en bra koll av utvecklingsstatus.

p1130264

p1130272

Lagom till skymning avfyrades startskottet igår kväll på Kungsgatan i Alingsås. Med vinnaren från halvmaran helgen innan på startlinjen, Narin Yassin som då sprang 1:12 låga fanns det förutsättningar för ett snabbt lopp. Men istället för att Yassin stack iväg snabbt var det fjolårsvinnaren Ahmed Kriger från ÖIS som spurtade iväg, säkert med en första kilometer en bra bit under 3:00. Jag körde mitt tempo och tänkte att det skulle vara rimligt att hålla 3:20 i snitt. Efter en kilometer kom jag ifatt klungan bakom Kriger med bl.a. Yassin. Vi höll ihop kvartetten till det var runt halvkilometern kvar, då lade E.Oscarsson in en långspurt som jag inte riktigt kunde hålla. Däremot distanserades de övriga bakåt och en tredjeplats kunde bärgas i loppet med en sluttid på 16:25. Och då motsvarande tid förra året var 17:12, kunde det även konstateras att även toppfarten har tagit ett kliv i år också. Dock förvånad över att kunna slå en kille som Yassin, det hade dock sin förklaring. Killen hade sprungit Sävedalens 10k några timmar innan.

p1130308

p1130331

Därmed uppdaterade personbästa på 5k-halvmara inom en månad. Och för att knyta an till frågan om hur jag har gjort för att lyft min löpning? Enkelt, jag springer i bra grejer. Och jag har glädjen att berätta att jag så kommer göra i framtiden, då jag och Salming slöt ett förlängt avtal i veckan.

foto-2016-10-13-13-16-35

Så vill du springa snabbt? Spring i Salming. Komplettera med kontinuerlig och varierad träning så är du hemma.

Vi hörs! // J

Varmt och kallt

För ett par veckor sedan var jag nere på Mallis. Det skulle bli en ny erfarenhet på två sätt, dels att vara på ön under andra halvan av året då jag uteslutande tidigare endast varit där på vårläger, och dels för att stå vid sidan av ett race istället för att själv tävla. Det stora eventet var naturligtvis Ironman Mallorca, som lockade fyra svenskar till proffsfältet – J.Kärner, J.Åhlund och S.Svensk samt E.Holmberg. Tillsammans med de tre förstnämnda delades en lägenhet i Alcudia, och jag anslöt till sällskapet under onsdagskvällen. Förvisso var det osedvanligt varmt första halvan av september hemma, och det kanske kändes omotiverat att åka till Mallis när temperaturen var likartad i Sverige. Trots det ändå skönt att få ett miljöombyte, komma iväg och få chansen att cykla bland apelsinodlingarna. Kärner hade problem med sitt knä och hade bestämt sig för att endast köra simningen. Därför kunde vi hoja ihop ett par dagar, då hans tävlingsförberedelser inte behövde vara densamma. Istället för att kånka med sin egna hoj hyrde jag en under helgen. På en lånad Specialized Tarmac  fick jag under helgen ihop 13h på fyra cykelpass.

foto-2016-09-22-13-38-41

foto-2016-09-22-15-40-55

foto-2016-09-23-12-15-48

foto-2016-09-23-12-17-30

Tävlingen som sådan skulle på förhand bli en varm historia. Men prognosen svängde dagarna innan och till tävlingsdagen stod det klart att regnet skulle bli ett faktum. På morgonen på väg till tävlingsområdet såg man hur det lyste upp borta i horisonten. Något som eskalerade och åskovädret var tämligen kraftigt, men som tur var hördes inga knallar utan det var långt bort. Sara skulle till dagen göra sin premiär på distansen, och vi båda var nog lite spända hur det skulle gå efter en säsong som varit krokig.

p1120695

p1120724

p1120739

p1120747

p1120749

p1120758

p1120761

p1120788

p1120796

p1120802

p1120806

p1120810

p1120815

p1120830

p1120843

En simning på dryga timmen och inte långt i tid upp till täten. Jag och Kärner strålade samman efter simningen och under cykelmomentet var det inte mycket vi kunde göra förutom att kolla in tiderna via den eminenta livetrackingen. Herrproffsen klarade sig undan regnet innan T2 men damerna fick ta del av det regn om föll under hela eftermiddagen en bit även på cyklingen. Det var det första regnet på länge och när det inte har fallit något regn på ett tag på ön blir det ordentligt halt, en förklaring till att tiderna blev rejält sämre innan damerna kom in för växel till löp.

p1120873

p1120881

Sara gick ut som sexa och kunde avancera successivt i fältet. Åhlund fick tyvärr bryta innan löpet. Jag langade energi och tider vid langningszonen som låg i direkt anslutning till växlingsområdet. Därefter följde varv om nio km med möjlighet till langning, som tur var kunde vi på samma ställe bara gå 100 m för att se 6km-passeringen. Därmed bra chanser till att övervaka fältet, även om det tar ett tag att lokalisera alla nummer och deras placeringar. Viss problem med magen runt 25-30 km och en trötthet som sätter in för alla, men lyckades till slut springa in på en sluttid 9:28 och fyra totalt i profffältet. Sjätte bästa tid av en svenska någonsin och bästa debuttid. Fantastiskt imponerande och inspirerande, så himla värd det efter allt strul.

p1120928

Tillbaka hemma och hösten är officiellt här med väsentligt kallare temperaturer. Dock fantastiskt härligt med höstlöpning. Krispig luft och färggranna löv.  För mig är det grundträning som gäller nu. Inte särskilt sexigt över huvud taget, utan bara bygga pass på pass med kontinuitet som fokus. Dock en liten pulshöjare planerad. I helgen tänkte jag nämligen springa Göteborg halvmara. En kul grej och ren träningstävling. Nu har det dock gått över tre år sedan jag sprang en halvmara utan att ha cyklat och sprungit innan. Då på Göteborgsvarvet med det historiskt varma loppet som fick majoriteten att krokna. Inklusive undertecknad. Även om jag lyckades kriga mig till en topp100-placering.

img_4400

Vi hörs // J

Varför jag slutade med löpning

Skämt åsido, löpningen ligger mig närmast om hjärtat och kommer så göra. Det är bara det att rena löplopp är en ständig påminnelse om att det måste göra ont i princip från första kilometern till dess att mållinjen nås ifall man vill prestera en bra tid. Det finns inget utrymme att slappna av, varje sekund räknas. Vad som är jobbigt är oftast en funktion av längden på tävlingen, desto längre race desto lägre intensitet och vice versa. Summan av lidandet är kanske trots allt densamma. Det var länge sedan jag körde 10km stadslopp, och därmed även minnet av smärtan det måste bringa. Löpformen har varit god under året och det kändes kul att få köra en hyfsat snabb milbana med öppna spjäll. Träningen sedan Tjörn har varit känslostyrd, jag har helt enkelt tränat det jag har haft lust för. Med andra ord ingen särskilt specifik träning inför utan loppet i helgen skulle bara vara en kravlös historia, om än ett tillfälle att stämma av formen och få lite blodsmak i munnen.  Loppet jag pratar om är Kretsloppet som samlade i storleksordning 6000 deltagare på de olika sträckorna. Lite försnack i Salming-tältet innan start medan solen sken, mycket folk på plats och allmän härlig stämning i Borås denna dagen.

Ambitionen var att putsa min tid från Blodomloppet tidigare i år på 34:34. En viss förhoppning om att strida sig till en 33:xx-tid fanns också, även om jag själv inte riktigt trodde på det. Med ett bra startfält fanns det dock förhoppningar om ett snabbt race.

p1120539

En relativt lugn inledning sett till mina medtävlande och jag plockade placeringar successivt till halva loppet. Hade tillräcklig fart halvvägs för en chans på sub34, men det skulle visa sig bli för tufft. Tappade fart efter 6-7 km och att klockan vid målgång skulle visa 33-något seglade successivt iväg.

p1120565

p1120569

p1120571

Med mina utförsåkarlår pressade jag det jag hade på målrakan, och klockan stannade till slut på 34:27. En putsning av personbästa med 7s och en inte helt nöjd känsla. Tidigare i år hade jag sub34 i kroppen, men det är svårt att hålla i en form under så lång tid. Så med tanke på omständigheterna var det ett bra lopp, och ett självklart mål för 2017 är att springa under 34.

p1120582

p1120584

p1120602

p1120604

p1120619

p1120623

Bra arrangemang och kul att träffa och snacka med sina likasinnade.

p1120650

p1120653

Nu återstår bara att fundera ut vad närmaste tävling ska bli. Bahrain eller Dubai 70.3 lockar, får se om det blir något med det. Kul att bryta av med ett race i hettan under kalla och mörka tider här hemma. Men först – en weekend på Mallis. Ska tydligen vara ett triathlon där i helgen!

Vi hörs // J

Tjörn triathlon – i ord och bilder

Så var den svenska säsongsavslutningen gjord. Jag lägger till svensk före säsongsavslutning då det alltid finns möjlighet att sticka utomlands, men det mesta talar ändå för att det var årets säsongsavslutning som gick av stapeln på Tjörn i helgen.

P1110742

Det talades på förhand om ett inofficiellt SM på distansen då det var en stark uppslutning på startfältet. Tjörn brukar dock locka till sig duktigt folk, så att konkurrensen skulle vara tuff var inget nytt. Väderprognosen för tävlingsdagen såg bra ut, i termer av uppehåll. Vinden däremot såg ut att kunna bli en faktor att ta hänsyn till. Jag funderade under veckan ifall min hjuluppsättning med 60+disc skulle vara vanskligt. Vindprognosen skruvades dock ner på fredagen och det kändes som min set-up inte skulle orsaka några problem.

Lördag, bagarmorgon och iväg mot Skärhamn. I bilen på väg ut observerades hårt sträckta flaggor och svajande trädkronor. Inga direkta orosmoln över detta mer än ett konstaterande att det antagligen skulle sätta prägel på loppet, vilket det också gjorde. Det rådde viss tvivel om simbanan då man inte hade fått ut några bojar utan riktmärkena var i form av plastdunkar. En hel del diskussion innan start gällande bansträckningen och hur det skulle gå med siktning ifall det inte kom ut några bojar. Tätt inpå start fick tävlingsledningen ut bojarna och orosmolnen skingrades. Starten gick och jag kom iväg bra utan större problem eller slagsmål. Vid första boj märker jag hur kanotisten visslar frenetiskt i sin visselpipa och något var uppenbarligen fel. Förstagruppen simmade ändå vidare och jag följde. Efter kanske 100-150m från den första bojen som vi hade svängt höger om får en kanotist stopp på oss, och ger direktiv om att vända tillbaka då hela gruppen missat två bojar som låg till vänster om den första bojen. Oklart vad som skulle hända, men efter ett tag tog någon initiativet att simma tillbaka. Gruppen följde och svängde runt den initiala loopen för att återigen simma tillbaka in mot hamnen igen. Känslan i detta läge var konstig och vad utfallet skulle bli var oklart. Att ta riktning in mot hamnen efter svängt runt ön var knepigt då dyningarna från vågorna gjorde det väldigt svårt att sikta någon boj. Efter halva sträckan fick jag stanna och ta av mig glasögonen för att se var jag skulle ta vägen. Det korta stoppet hjälpte att ta sikte på sista bojen, för att sedan vända upp mot simuppgången vid Akvarellmuseet. Många brännmaneter ute i vattnet denna dag men som tur var blev jag förskonad från att bränna mig.

P1110790

P1110806

P1110812

P1110831

P1110851

P1110866

P1110926

Ut på cykeln med riktmärke att ligga runt den effekten som jag hade på Vansbro. Första halvan av första varvet gick av förklarliga skäl snabbt i den medvind som rådde. Värre skulle det bli att vända upp på stora vägen tillbaka mot Skärhamn. Motvinden som gjorde att det stundtals var svårt att hålla över 30 km/h. Lika för alla, men jag hade uppenbarligen svårt för blåsten vilket skulle ta ut sin rätt på det andra varvet som gick väsentligt långsammare än det första.

P1110942

P1110945

P1110958

P1110962

P1110983

P1120069

P1120078

Solen var framme och det var knappa 20 grader, men ändå hade jag svårt att få i mig vätska. På cykeln hade jag två flaskor men efter cykelmomentet hade jag inte riktigt fått i mig allt. Att jag tappade på andra varvet kan ha varit en kombination av för lite energiintag, samt att jag kan ha gått ut aningen för hårt under de första milen.

cykel1

cykel2

Ut på löpet hade jag A.Bengtsson hyfsat nära fram samt en annan kille som jag hade fått släppa på cykeln. Efter drygt ett varv hade jag gått förbi och jag trummade på i 3:45-3:50-fart. Stundtals var magen orolig och det var därmed inte aktuellt att pressa mer. Tyvärr hade jag tappat för mycket på cykeln för att kunna göra någon skada längre fram. N.Svensson var lite krokig på löpet och jag kunde passera honom på sista varvet, men upp till Marre som jag lyckades kriga ner i Vansbro var det denna gången för mycket tid för att kunna springa ikapp.
P1120129

P1120134

P1120140

P1120124

P1120158

P1120150

P1120190

P1120200

P1120254

Sprang in på en åttondeplats och såhär i efterhand har jag varit lite missnöjd med loppet. Egentligen ingen dålig tävling, men inte heller bra. Ibland blir man bortskämd när det går bra på tävlingar och man lyckas överträffa sig själv. Tyvärr är det inget normaltillstånd och det kommer tävlingar man inte presterar riktigt på den nivån som man har önskat.

P1120295

P1120318

P1120324

P1120326

P1120334

P1120344

P1120351

P1120466

Även om inledningen på tävlingen var lite strulig kändes den nya banan som en förbättring från föregående år. Tajtare och mer publikvänlig. Och som alltid kanonfin stämning längs banan med ett härligt publikstöd. Tyvärr blir det nog ingen upprepning nästa år. Har svårt att se att jag kommer dubbla Kalmar och Tjörn.

Vi hörs // J

På brödrostturné

Efter Vansbro fick jag frågan om vad som gällde härnäst – ”Jönköping såklart” var mitt svar. Jag visste på förhand att det inte skulle vara optimalt, men jag hade ändå betalt en tämligen dyr anmälningsavgift och jag ville ha valuta för pengarna. Efter diskussion med mer erfarna personer kom jag dock till insikt att ta det lugnt och inte stressa fram något, speciellt inte med tanke på hur bra det faktiskt gick i Vansbro. I Jönköping skulle jag köra AG och därmed inte riktig ”tävlingsklass”, samtidigt som jag sannolikt inte skulle prestera någon tid värd mödan heller. Valet föll sig därför ganska enkelt, ingen start i Jönköping. Istället valde jag att njuta av känslan som en bra prestation innebär, samt att träna lite kravlöst för en stund. När jag själv inte skulle tävla blev det som utbyte en start i Varbergsloppet och ett inhopp som lyxhare. Ett bra fartpass med milen på 36 blankt tillsammans med damsegraren som persade på nämnda distans, tre veckor efter ett brutet nyckelben.

Lördagen därpå spenderades också på västkusten, närmare bestämt i Bokenäs som har arrangerat ett mindre triathlon ett antal år. Nytt för i år var att de hade valt att lägga tävlingsklassen på olympisk distans, istället för en mini-sprint som tidigare.

Det var ett stort varv på simningen i havet och därmed ganska svårnavigerat. Uppskattningsvis 600m till första boj, 100m till nästa, 600m därefter och vidare in till strandkant. Kom upp som nummer tre vilket för mig är ovanligt. Men det skvallrar nog mer om konkurrensen snarare än en övertygande simning. Cykeldelen är ganska krävande med mycket backar och blinda kurvor som gör att det sällan går att slappna av. Att vädret under cykelmomentet lämnade en del att önska bidrog också till att jag kanske inte njöt i fulla drag. Ut på löpet låg jag tvåa och kände på mig att det skulle gå att springa hem tävlingen relativt bekvämt. Efter ca 1 km kunde jag gå upp i ledning och därefter var det bara att fortsätta i samma takt för att sedan korsa mållinjen.

P1100523

Tack Bokenäs för ett fint arrangemang och en bra tävling.

I helgen gick Horla triathlon av stapeln ännu en gång, nummer 22 i ordningen om jag inte missminner. Det var här allt en gång började för fem år sedan när jag testade på sporten för första gången. En del har hänt sedan dess.DSCN1398

Som vanligt bjöd tävlingen på strålande väder och inramningen var lika familjär som vanligt. Det är härligt att se vad man med små medel och ideell kraft kan åstadkomma, långt ifrån dyra anmälningsavgifter och Ironman-spektakel. Vi kan väl vara överens om att allt har sin charm. De senaste två åren har jag lyckats att vinna tävlingen. Första året var lite av en skräll, förra året fick jag kämpa hårt för det men lyckades ändå knipa förstaplatsen. I år visste jag på förhand att mina chanser var tämligen goda, även om man aldrig ska ta ut något i förskott. Främsta konkurrenten för dagen var A.Bengtsson som framförallt är en duktig simmare, men har även varit duktig på att springa. Dock har han dragits med en del skadebekymmer med löpningen och inte kommit upp till tidigare nivå.

Enligt resultaten var jag 10a upp ur vattnet och under cykeldelen kunde jag avancera upp till en grupp som innebar 4-5 st gubbar med en framförvarande som hade ca en minut på oss.

Jag öste på ganska ordentligt på första kilometern och till min förvåning var jag ikapp ettan redan då. Banan är kuperad och seg med grus- och stiglöpning, ändå kunde jag ligga i 3:40-45 tempo och successivt avverka km för km. Det kändes lugnt bakåt och när jag gick ut på sista varvet skulle det mycket till för att inte ta hem det.

Sara var också med och tog inte helt förvånat hem det på damsidan, vilket gjorde dagen lite extra kul. Två glada idioter med högtryckstvätt och slowcooker i handen som nu siktar vidare på Tjörn triathlon. Vi ses väl där?

P1110654

horla

horla1

Vi hörs // J

SM i Vansbro – dagen då allt stämde

Efter en viss revidering av säsongsplaneringen låg nu SM i Vansbro som årets A-tävling. Efter en vår av bra utveckling och lyckade tävlingar skulle det bli oerhört intressant att få mäta sig mot de bästa i landet på distansen. Tävlingen har varit en snackis under en lång tid då loppet skulle samla både kort- och långdistansare för att se vem som är bäst på distansen däremellan – medeldistans. P1090765Senast jag var i Vansbro och tävlade var misäråret 2014 då simningen blev inställd och tävlingen gjordes om till ett duathlon istället.  Åtta grader i luften ackompanjerat av ett oavbrutet hällregn jag gick i mål och sa ”aldrig mer”. Den här gången såg prognosen inte särskilt mycket bättre ut, förutom ett antal grader varmare. Lite mer vuxen och kanske klokare valde jag att inte ödsla energi på det då förutsättningarna skulle vara densamma för alla.

P1090789

Med ett väldigt starkt startfält ville jag inte spekulera i tider, utan placeringsmässigt var min ambition att placera mig topp-10. En ambitiös men rimlig målsättning med många duktiga atleter på startlinjen.

Starten gick och det var ganska stökigt inledningsvis för min del då alla ville skaffa en bra position så snabbt som möjligt. Ett antal kallsupar och slag gjorde att det tog ett tag att få in en rytm. Efter första vändningen fick jag dock ett par fötter som jag valde att följa. Jag tappade dock dem efter ett tag, simmade själv en stund men lagom till andra vändning hade jag hittat ett par nya att kroka fast i. In mot uppgången kommer vi ikapp ett större gäng som det inte var någon mening med att försöka gå om, vilket gjorde att det var ett ganska stort följe som kom upp tillsammans.

Dryga 30′ på simningen är inget att hurra över, och det gör tyvärr att det tar ett tag innan jag kommer ifatt dem jag verkligen tävlar mot i tävlingen. Simningen kommer få bli ett vinterprojekt, för ju duktigare man blir desto mer märker man att det inte går att ha några svaga moment. Åtminstone inte så uppenbart svaga.

P1090934

Cyklingen kändes bra och jag kunde hålla mig ganska stabilt runt 290W. Men på andra varvet händer något mycket märkligt. I periferin såg jag en insekt komma mot mig, och en bråkdel av en sekund senare satte den sig på läppen och stack till. Jag fick bort otyget men kände att en svullnad började ta form och växa. Med tanke på att jag tidigare har fått allergiska reaktioner mot getingstick kändes det obehagligt och jag tappade fokus för en stund. Hög intensitet och en allergireaktion som skulle kunna sätta sig på luftvägarna, inte helt optimalt. Till slut var hela underläppen uppsvälld, men mer obehag än det kände jag inte utan jag kunde fortsätta. Efter vändpunkten på andra varvet kommer jag ifatt min gamla vapendragare J.Evertsson och jag förstod att jag låg relativt bra till. Vi fortsatte in tillsammans till T2, och där var vi ett större gäng som växlade ut samtidigt. Enligt resultaten var jag 14:e man ut på löpningen och jakten kunde ta sin början

P1100011

P1100021

P1100028

P1100037

Löpningen kändes bra och jag kunde ligga runt 3:40-fart relativt stabilt. Successivt tog jag placeringar, vilket innebar en extra motivationsboost för varje plats jag avancerade.

Runt 12 km låg jag på 7:e plats och det kändes långt upp till Marre på 6:e. Vid vändpunkterna såg jag att tiden mellan oss minskade, men att det var aningen för mycket att göra något åt. Vid sista vändpunkten märkte jag dock att avståndet hade krympt väsentligt och det gjorde att farten trissades upp en sista gång – en sista ansträngning. Med cirka 2 km kvar kom jag ikapp, gick om och kunde distansera ytterligare avstånd. In i mål som sexa till slut, med dryga två minuter till en pallplats. Och häftigast av allt – bästa löpsplit av alla. En prestation jag är oerhört nöjd över.

P1100276

Tack alla inblandade som gjorde dagen till en riktigt bra dag.

Vi hörs // J