Varför jag slutade med löpning

Skämt åsido, löpningen ligger mig närmast om hjärtat och kommer så göra. Det är bara det att rena löplopp är en ständig påminnelse om att det måste göra ont i princip från första kilometern till dess att mållinjen nås ifall man vill prestera en bra tid. Det finns inget utrymme att slappna av, varje sekund räknas. Vad som är jobbigt är oftast en funktion av längden på tävlingen, desto längre race desto lägre intensitet och vice versa. Summan av lidandet är kanske trots allt densamma. Det var länge sedan jag körde 10km stadslopp, och därmed även minnet av smärtan det måste bringa. Löpformen har varit god under året och det kändes kul att få köra en hyfsat snabb milbana med öppna spjäll. Träningen sedan Tjörn har varit känslostyrd, jag har helt enkelt tränat det jag har haft lust för. Med andra ord ingen särskilt specifik träning inför utan loppet i helgen skulle bara vara en kravlös historia, om än ett tillfälle att stämma av formen och få lite blodsmak i munnen.  Loppet jag pratar om är Kretsloppet som samlade i storleksordning 6000 deltagare på de olika sträckorna. Lite försnack i Salming-tältet innan start medan solen sken, mycket folk på plats och allmän härlig stämning i Borås denna dagen.

Ambitionen var att putsa min tid från Blodomloppet tidigare i år på 34:34. En viss förhoppning om att strida sig till en 33:xx-tid fanns också, även om jag själv inte riktigt trodde på det. Med ett bra startfält fanns det dock förhoppningar om ett snabbt race.

p1120539

En relativt lugn inledning sett till mina medtävlande och jag plockade placeringar successivt till halva loppet. Hade tillräcklig fart halvvägs för en chans på sub34, men det skulle visa sig bli för tufft. Tappade fart efter 6-7 km och att klockan vid målgång skulle visa 33-något seglade successivt iväg.

p1120565

p1120569

p1120571

Med mina utförsåkarlår pressade jag det jag hade på målrakan, och klockan stannade till slut på 34:27. En putsning av personbästa med 7s och en inte helt nöjd känsla. Tidigare i år hade jag sub34 i kroppen, men det är svårt att hålla i en form under så lång tid. Så med tanke på omständigheterna var det ett bra lopp, och ett självklart mål för 2017 är att springa under 34.

p1120582

p1120584

p1120602

p1120604

p1120619

p1120623

Bra arrangemang och kul att träffa och snacka med sina likasinnade.

p1120650

p1120653

Nu återstår bara att fundera ut vad närmaste tävling ska bli. Bahrain eller Dubai 70.3 lockar, får se om det blir något med det. Kul att bryta av med ett race i hettan under kalla och mörka tider här hemma. Men först – en weekend på Mallis. Ska tydligen vara ett triathlon där i helgen!

Vi hörs // J

Tjörn triathlon – i ord och bilder

Så var den svenska säsongsavslutningen gjord. Jag lägger till svensk före säsongsavslutning då det alltid finns möjlighet att sticka utomlands, men det mesta talar ändå för att det var årets säsongsavslutning som gick av stapeln på Tjörn i helgen.

P1110742

Det talades på förhand om ett inofficiellt SM på distansen då det var en stark uppslutning på startfältet. Tjörn brukar dock locka till sig duktigt folk, så att konkurrensen skulle vara tuff var inget nytt. Väderprognosen för tävlingsdagen såg bra ut, i termer av uppehåll. Vinden däremot såg ut att kunna bli en faktor att ta hänsyn till. Jag funderade under veckan ifall min hjuluppsättning med 60+disc skulle vara vanskligt. Vindprognosen skruvades dock ner på fredagen och det kändes som min set-up inte skulle orsaka några problem.

Lördag, bagarmorgon och iväg mot Skärhamn. I bilen på väg ut observerades hårt sträckta flaggor och svajande trädkronor. Inga direkta orosmoln över detta mer än ett konstaterande att det antagligen skulle sätta prägel på loppet, vilket det också gjorde. Det rådde viss tvivel om simbanan då man inte hade fått ut några bojar utan riktmärkena var i form av plastdunkar. En hel del diskussion innan start gällande bansträckningen och hur det skulle gå med siktning ifall det inte kom ut några bojar. Tätt inpå start fick tävlingsledningen ut bojarna och orosmolnen skingrades. Starten gick och jag kom iväg bra utan större problem eller slagsmål. Vid första boj märker jag hur kanotisten visslar frenetiskt i sin visselpipa och något var uppenbarligen fel. Förstagruppen simmade ändå vidare och jag följde. Efter kanske 100-150m från den första bojen som vi hade svängt höger om får en kanotist stopp på oss, och ger direktiv om att vända tillbaka då hela gruppen missat två bojar som låg till vänster om den första bojen. Oklart vad som skulle hända, men efter ett tag tog någon initiativet att simma tillbaka. Gruppen följde och svängde runt den initiala loopen för att återigen simma tillbaka in mot hamnen igen. Känslan i detta läge var konstig och vad utfallet skulle bli var oklart. Att ta riktning in mot hamnen efter svängt runt ön var knepigt då dyningarna från vågorna gjorde det väldigt svårt att sikta någon boj. Efter halva sträckan fick jag stanna och ta av mig glasögonen för att se var jag skulle ta vägen. Det korta stoppet hjälpte att ta sikte på sista bojen, för att sedan vända upp mot simuppgången vid Akvarellmuseet. Många brännmaneter ute i vattnet denna dag men som tur var blev jag förskonad från att bränna mig.

P1110790

P1110806

P1110812

P1110831

P1110851

P1110866

P1110926

Ut på cykeln med riktmärke att ligga runt den effekten som jag hade på Vansbro. Första halvan av första varvet gick av förklarliga skäl snabbt i den medvind som rådde. Värre skulle det bli att vända upp på stora vägen tillbaka mot Skärhamn. Motvinden som gjorde att det stundtals var svårt att hålla över 30 km/h. Lika för alla, men jag hade uppenbarligen svårt för blåsten vilket skulle ta ut sin rätt på det andra varvet som gick väsentligt långsammare än det första.

P1110942

P1110945

P1110958

P1110962

P1110983

P1120069

P1120078

Solen var framme och det var knappa 20 grader, men ändå hade jag svårt att få i mig vätska. På cykeln hade jag två flaskor men efter cykelmomentet hade jag inte riktigt fått i mig allt. Att jag tappade på andra varvet kan ha varit en kombination av för lite energiintag, samt att jag kan ha gått ut aningen för hårt under de första milen.

cykel1

cykel2

Ut på löpet hade jag A.Bengtsson hyfsat nära fram samt en annan kille som jag hade fått släppa på cykeln. Efter drygt ett varv hade jag gått förbi och jag trummade på i 3:45-3:50-fart. Stundtals var magen orolig och det var därmed inte aktuellt att pressa mer. Tyvärr hade jag tappat för mycket på cykeln för att kunna göra någon skada längre fram. N.Svensson var lite krokig på löpet och jag kunde passera honom på sista varvet, men upp till Marre som jag lyckades kriga ner i Vansbro var det denna gången för mycket tid för att kunna springa ikapp.
P1120129

P1120134

P1120140

P1120124

P1120158

P1120150

P1120190

P1120200

P1120254

Sprang in på en åttondeplats och såhär i efterhand har jag varit lite missnöjd med loppet. Egentligen ingen dålig tävling, men inte heller bra. Ibland blir man bortskämd när det går bra på tävlingar och man lyckas överträffa sig själv. Tyvärr är det inget normaltillstånd och det kommer tävlingar man inte presterar riktigt på den nivån som man har önskat.

P1120295

P1120318

P1120324

P1120326

P1120334

P1120344

P1120351

P1120466

Även om inledningen på tävlingen var lite strulig kändes den nya banan som en förbättring från föregående år. Tajtare och mer publikvänlig. Och som alltid kanonfin stämning längs banan med ett härligt publikstöd. Tyvärr blir det nog ingen upprepning nästa år. Har svårt att se att jag kommer dubbla Kalmar och Tjörn.

Vi hörs // J

På brödrostturné

Efter Vansbro fick jag frågan om vad som gällde härnäst – ”Jönköping såklart” var mitt svar. Jag visste på förhand att det inte skulle vara optimalt, men jag hade ändå betalt en tämligen dyr anmälningsavgift och jag ville ha valuta för pengarna. Efter diskussion med mer erfarna personer kom jag dock till insikt att ta det lugnt och inte stressa fram något, speciellt inte med tanke på hur bra det faktiskt gick i Vansbro. I Jönköping skulle jag köra AG och därmed inte riktig ”tävlingsklass”, samtidigt som jag sannolikt inte skulle prestera någon tid värd mödan heller. Valet föll sig därför ganska enkelt, ingen start i Jönköping. Istället valde jag att njuta av känslan som en bra prestation innebär, samt att träna lite kravlöst för en stund. När jag själv inte skulle tävla blev det som utbyte en start i Varbergsloppet och ett inhopp som lyxhare. Ett bra fartpass med milen på 36 blankt tillsammans med damsegraren som persade på nämnda distans, tre veckor efter ett brutet nyckelben.

Lördagen därpå spenderades också på västkusten, närmare bestämt i Bokenäs som har arrangerat ett mindre triathlon ett antal år. Nytt för i år var att de hade valt att lägga tävlingsklassen på olympisk distans, istället för en mini-sprint som tidigare.

Det var ett stort varv på simningen i havet och därmed ganska svårnavigerat. Uppskattningsvis 600m till första boj, 100m till nästa, 600m därefter och vidare in till strandkant. Kom upp som nummer tre vilket för mig är ovanligt. Men det skvallrar nog mer om konkurrensen snarare än en övertygande simning. Cykeldelen är ganska krävande med mycket backar och blinda kurvor som gör att det sällan går att slappna av. Att vädret under cykelmomentet lämnade en del att önska bidrog också till att jag kanske inte njöt i fulla drag. Ut på löpet låg jag tvåa och kände på mig att det skulle gå att springa hem tävlingen relativt bekvämt. Efter ca 1 km kunde jag gå upp i ledning och därefter var det bara att fortsätta i samma takt för att sedan korsa mållinjen.

P1100523

Tack Bokenäs för ett fint arrangemang och en bra tävling.

I helgen gick Horla triathlon av stapeln ännu en gång, nummer 22 i ordningen om jag inte missminner. Det var här allt en gång började för fem år sedan när jag testade på sporten för första gången. En del har hänt sedan dess.DSCN1398

Som vanligt bjöd tävlingen på strålande väder och inramningen var lika familjär som vanligt. Det är härligt att se vad man med små medel och ideell kraft kan åstadkomma, långt ifrån dyra anmälningsavgifter och Ironman-spektakel. Vi kan väl vara överens om att allt har sin charm. De senaste två åren har jag lyckats att vinna tävlingen. Första året var lite av en skräll, förra året fick jag kämpa hårt för det men lyckades ändå knipa förstaplatsen. I år visste jag på förhand att mina chanser var tämligen goda, även om man aldrig ska ta ut något i förskott. Främsta konkurrenten för dagen var A.Bengtsson som framförallt är en duktig simmare, men har även varit duktig på att springa. Dock har han dragits med en del skadebekymmer med löpningen och inte kommit upp till tidigare nivå.

Enligt resultaten var jag 10a upp ur vattnet och under cykeldelen kunde jag avancera upp till en grupp som innebar 4-5 st gubbar med en framförvarande som hade ca en minut på oss.

Jag öste på ganska ordentligt på första kilometern och till min förvåning var jag ikapp ettan redan då. Banan är kuperad och seg med grus- och stiglöpning, ändå kunde jag ligga i 3:40-45 tempo och successivt avverka km för km. Det kändes lugnt bakåt och när jag gick ut på sista varvet skulle det mycket till för att inte ta hem det.

Sara var också med och tog inte helt förvånat hem det på damsidan, vilket gjorde dagen lite extra kul. Två glada idioter med högtryckstvätt och slowcooker i handen som nu siktar vidare på Tjörn triathlon. Vi ses väl där?

P1110654

horla

horla1

Vi hörs // J

SM i Vansbro – dagen då allt stämde

Efter en viss revidering av säsongsplaneringen låg nu SM i Vansbro som årets A-tävling. Efter en vår av bra utveckling och lyckade tävlingar skulle det bli oerhört intressant att få mäta sig mot de bästa i landet på distansen. Tävlingen har varit en snackis under en lång tid då loppet skulle samla både kort- och långdistansare för att se vem som är bäst på distansen däremellan – medeldistans. P1090765Senast jag var i Vansbro och tävlade var misäråret 2014 då simningen blev inställd och tävlingen gjordes om till ett duathlon istället.  Åtta grader i luften ackompanjerat av ett oavbrutet hällregn jag gick i mål och sa ”aldrig mer”. Den här gången såg prognosen inte särskilt mycket bättre ut, förutom ett antal grader varmare. Lite mer vuxen och kanske klokare valde jag att inte ödsla energi på det då förutsättningarna skulle vara densamma för alla.

P1090789

Med ett väldigt starkt startfält ville jag inte spekulera i tider, utan placeringsmässigt var min ambition att placera mig topp-10. En ambitiös men rimlig målsättning med många duktiga atleter på startlinjen.

Starten gick och det var ganska stökigt inledningsvis för min del då alla ville skaffa en bra position så snabbt som möjligt. Ett antal kallsupar och slag gjorde att det tog ett tag att få in en rytm. Efter första vändningen fick jag dock ett par fötter som jag valde att följa. Jag tappade dock dem efter ett tag, simmade själv en stund men lagom till andra vändning hade jag hittat ett par nya att kroka fast i. In mot uppgången kommer vi ikapp ett större gäng som det inte var någon mening med att försöka gå om, vilket gjorde att det var ett ganska stort följe som kom upp tillsammans.

Dryga 30′ på simningen är inget att hurra över, och det gör tyvärr att det tar ett tag innan jag kommer ifatt dem jag verkligen tävlar mot i tävlingen. Simningen kommer få bli ett vinterprojekt, för ju duktigare man blir desto mer märker man att det inte går att ha några svaga moment. Åtminstone inte så uppenbart svaga.

P1090934

Cyklingen kändes bra och jag kunde hålla mig ganska stabilt runt 290W. Men på andra varvet händer något mycket märkligt. I periferin såg jag en insekt komma mot mig, och en bråkdel av en sekund senare satte den sig på läppen och stack till. Jag fick bort otyget men kände att en svullnad började ta form och växa. Med tanke på att jag tidigare har fått allergiska reaktioner mot getingstick kändes det obehagligt och jag tappade fokus för en stund. Hög intensitet och en allergireaktion som skulle kunna sätta sig på luftvägarna, inte helt optimalt. Till slut var hela underläppen uppsvälld, men mer obehag än det kände jag inte utan jag kunde fortsätta. Efter vändpunkten på andra varvet kommer jag ifatt min gamla vapendragare J.Evertsson och jag förstod att jag låg relativt bra till. Vi fortsatte in tillsammans till T2, och där var vi ett större gäng som växlade ut samtidigt. Enligt resultaten var jag 14:e man ut på löpningen och jakten kunde ta sin början

P1100011

P1100021

P1100028

P1100037

Löpningen kändes bra och jag kunde ligga runt 3:40-fart relativt stabilt. Successivt tog jag placeringar, vilket innebar en extra motivationsboost för varje plats jag avancerade.

Runt 12 km låg jag på 7:e plats och det kändes långt upp till Marre på 6:e. Vid vändpunkterna såg jag att tiden mellan oss minskade, men att det var aningen för mycket att göra något åt. Vid sista vändpunkten märkte jag dock att avståndet hade krympt väsentligt och det gjorde att farten trissades upp en sista gång – en sista ansträngning. Med cirka 2 km kvar kom jag ikapp, gick om och kunde distansera ytterligare avstånd. In i mål som sexa till slut, med dryga två minuter till en pallplats. Och häftigast av allt – bästa löpsplit av alla. En prestation jag är oerhört nöjd över.

P1100276

Tack alla inblandade som gjorde dagen till en riktigt bra dag.

Vi hörs // J

Två tredjeplatser och ett ändrat tävlingsschema

Ännu en vecka har passerat, och det har varit en bra vecka. Förra måndagen var det första gången för säsongen som Råda triathlon arrangerade sitt ”Prova på-triathlon” – en happening sista måndagen varje månad under sommaren där alla är välkomna att delta för en symbolisk summa på 60 kr. Ett perfekt träningstillfälle helt enkelt. Men att det var ett prova på-triathlon gick inte riktigt att döma på startfältet. Däri befann sig bl.a. F.Bäckson, S.Norberg, T.Ås, M.Flinta, R.Bäckström för att nämna några. Tävlingen är en sprint och således ett bra tillfälle att träna överfart. Efter simningen på 750m hade jag nästan 1 min upp till tät, men kom ändå upp med folk som är snäppet vassare än mig i bassäng vilket får ses som godkänt. Ut på cykeln försökte jag täta till luckan så gott som möjligt där Bäckson bombade på i tät följd av Norberg. Tyvärr hittade jag ingen bra känsla på cykelmomentet, ovan vid så hög intensitet. Känslan var att jag kunde fortsätta i samma fart ganska länge till men inte särskilt mycket fortare. Efter cykeln växlade jag ut som fyra och hade Flinta närmast med ca 15s upp. Sprang ikapp efter 1,5 km och försökte springa så gott jag kunde, vid en vändning kunde jag räkna till 30-40s upp till tätduon. Tyvärr för mycket för jobba ikapp med bara 3km kvar. Sprang i mål som trea och var nöjd med ett bra och intensivt träningspass. Vid sidan av banan befann sig AK Simcoachen som drillat en del av oss under våren i Fastlanegruppen. Inte endast en duktig simcoach, utan även en duktig fotograf.

Foto 2016-05-30 20 26 34

I onsdags var det Blodomloppet i Göteborg, dit jag hade anmält mig med jobbet i ett lag om fem personer. Någon lagtävling var det dock inte, bara en anledning för att få en picknickkorg att hugga in på efter målgång. Jag var lite osäker på vad jag skulle ha för ambition med tävlingen – ifall jag bara skulle köra en kontrollerad tröskel eller ifall det var fri fart som gällde. Och visst är fri fart bra mycket roligare än att köra kontrollerat, så det var inte mycket till val trots allt. Det var en fin kväll, om än väldigt varm och upp mot 30 grader. Inte optimalt för att sätta en bra tid, men siktet var ändå inställt på att bli trött och se hur långt det kunde räcka. Efter startskottet small var det en snabb inledning med två kilometrar som klockades in på 3:17 vardera. Läget hade stabiliserats och jag hade hamnat lite i ingenmansland på en femteplats. Men efter någon till kilometer sprang jag om O.Dahlberg som inte hade någon bra dag, då jag vet att han är en väsentligt bättre löpare än mig. Jag fortsatte och tryckte på så gott jag kunde på en inte alltför snäll bana, och med en tryckande värme. Vid passering halvvägs förstod jag att mitt PB låg i farozonen ifall jag kunde hålla i det hela vägen in i mål. Jag försökte trycka på så gott jag kunde sista varvet, men utan sällskap samt att rytmen stördes en del av att jag kom ikapp folk som inte hade avslutat första varvet var jag inte alltför hoppfull sista biten. Till min glädje förstod jag dock när jag kom in på upploppet att dagen skulle avslutas med ett PB på distansen. Klockan stannade på 34:34 och det är ca 20 s snabbare än vad jag tidigare gjort på milen.

Foto 2016-06-01 19 18 22

Foto 2016-06-01 19 24 42

Efter Pölten fick jag mersmak och jag kände ett behov av att korrigera mitt tävlingsschema. Jag har gått och vacklat länge huruvida jag ska köra Vansbro eller inte. Grundplanen har varit Borås och Jönköping, men det upplägget har nu ändrats. Jag vill mäta mig mot de bästa i Sverige, och de kommer att finnas på plats i Dalarna den 2 juli.  Oavsett hur det kommer att gå skulle jag ångra mig ifall jag inte ställde upp, därmed blev valet inte särskilt svårt.

Tills dess fortsätter jag att tävla mig i form. Den bästa av alla träningar. Next up – Gothenburg triathlon. 

Vi hörs // J

Race report Ironman 70.3 St.Pölten

Okristligt tidigt ringde klockan i fredags morse och det var dags för avfärd mot Österrike och St. Pölten. En mellanlandning i Köpenhamn där Joel slöt upp och vidare mot slutdestinationen. Vi kom ner runt lunch till Wien, där plockade vi ut vår hyrbil och med våra bästa tetriskunskaper kunde vi packa den med tre cykelväskor plus övrigt bagage. Compact living.

Under eftermiddagen löste vi registreringen, kollade över tävlingsområdet samt testade simbanan. Det som är speciellt med simningen i Pölten är att den går i två sjöar, ett längre varv på 1200 m i en sjö och 700 m i en mindre sjö. Däremellan är det runt 500 m löp som är inkluderat för att transportera sig mellan dem, en förklaring till att simtiderna generellt sett inte är speciellt avskrämmande. Vi testade simbanan i den mindre sjön som bjöd på klart och kallt vatten. Uppskattningsvis 15 grader ”varmt”.

P1070891

P1070900

P1070945

P1070951

P1070960

P1070973

Lätt cykel och löp under lördagen för att kolla av att allt var i sin ordning, och kroppen kändes allmänt bra. Senare checkade vi in cyklarna och växlingspåsarna för att sedan stämma av cykelbanan med bil. Cykelbanan är ett enda varv som inleds med 20 km på motorväg, därefter kommer första stigningen runt 25 km. Efter den första stigningen bjuds det på en relativt teknisk utförsåkning, med bl.a. en farlig kurva som tävlingsledningen varnade extra för på briefingen. Mellan de två stigningarna är det relativt platt sträckning längs med Donau, och runt 60 km kommer den andra stigningen som är ca 8 km lång. Efter den andra stigningen är det en lättare utförsåkning som passar bra för att spinna ut benen, följt av lite rolling hills, och in tillbaka till stan.

P1070990

P1080068

P1080070

P1080121

P1080146

P1080151

Tävlingsdag och återigen en bagarmorgon med väckning 04:00. Man måste ju bara älska den här sporten. Kom fram till tävlingsområdet strax innan 05 och kunde komma in i växlingsområdet vid halv sex för att ordna det sista med hojen. Pumpa däcken, klicka fast skorna och fylla på med energi. Nytt för i år var att tävlingen körde med rolling start på simningen, vilket innebär självseeding utifrån tänkt simtid. Herrproffsen startade först, följt av damproffsen och sedan åldersklasserna i grupper om <30 min, 30-35 min osv. Jag och Joel ställde oss i <30-ledet och kom iväg strax efter kvart över sju. Hyfsat städad simning där jag försökte simma så smart så möjligt och undvika stök. Svårt att veta hur man ligger till eller hur simningen går över huvud taget när man väl är igång, men känslan var ändå ok. Efter 1200m sim var det då en löpning till den andra mindre sjön på en dryg halvkilometer. I igen för att avsluta simmomentet med en viss pulshöjning efter transportlöpningen, men fortfarande en hyfsat god känsla. Upp på 32:40 enligt min klocka vilket skulle innebära 30:xx-någonting under en normal simning.

Upp på cykeln och igenom stan för att komma upp på motorvägen. Häftig känsla att ligga och mata på en trefilig-väg under cykeln, men tyvärr blev det en del stök då det var mycket folk ute samtidigt. Svårhanterat när en cyklist kommer om, och man släpper för att bli omkörd av ytterligare en cyklist, och ytterligare en, och ytterligare en… Till slut har man tvingats släppa 10-15 personer och man ligger och trampar luft för att hålla avståndet. Men det ordnade upp sig till slut och det var dags för den första stigningen, inte superstygg men ändå 3 km och snitt på 4 %. Det gick hyfsat smärtfritt, sedan den lite mer utmanande utförsåkningen och där hade redan en person stiftat bekantskap med räcket på vägen ner, vilket gav en lite extra påminnelse om att köra smart. Efter utförslöpan relativt okomplicerad cykling och bara försöka köra så snabbt som möjligt. Till den andra stigningen hade jag fått upp snittfarten till 39 km/h, något som skulle sänkas när det väntade en klättring på 8 km och drygt 4 % i snittlutning. Sista ‘hindret’ avklarat och skönt att kunna spinna ur benen (någorlunda) på väg ner och tillbaka in mot stan. Cyklade på 2:25 med en snittfart på ca 37 km/h.

In mot T2 och en problemfri växel. Direkt ut på löpet gick lite väl fort, ner mot 3:30 utan att det var jobbigt. Var tvungen att hejda mig och farten stabiliserades runt 3:40-45 min/km. Det som var viktigt nu var att kyla sig så gott som möjligt då solen gassade och temperaturen hade letat sig upp mot 30 grader. Hällde vatten över mig och tog svampar och la bak i nacken under dräkten under varje vätskekontroll. Farten var stabil runt 3:45 och första varvet gick nästan av sig självt. Vid varvning ser jag först Sara och strax därefter Joel, vilket innebar att de inte var mer än en minut framför uppskattningsvis. Detta gav en extra motivation och precis vad jag behövde då för att hålla uppe farten och jaga ikapp dem. Efter två tredjedelar kom jag ifatt Sara som sprang väldigt fint, och därefter var det inte långt upp till Joel. Var ikapp efter ytterligare någon kilometer och funderade ifall jag skulle ligga och avvakta eller om det var bäst att fortsätta i samma fart. Efter ett tag uppmärksammade Joel mig, han sträckte ut sin hand och vi gjorde ett handslag som sa bra jävla jobbat och kör hårt. En fin gest som säger mycket om den här sporten, något jag värderar högt. Att man är glad för varandras skull och att missunnsamhet inte är något alternativ. Jag fortsatte vidare och fick en lucka, sista 3 km försökte jag verkligen insupa stämningen och känslan av en bra prestation. Det är sådana tillfällen som gör att man kan leva med tidiga sovmorgnar, blöta cykelpass och kylslagna löprundor.

P1080438

P1080446

P1080448

I mål på knappt 4:20 ovetandes om min placering. Det spelade dock ingen större roll, jag var nöjd med det jag hade gjort under dagen. Halvmaran hade gått på drygt 1:16 och så lätt har det aldrig känts. En minut efter kom Joel i mål, och efter ytterligare någon minut kom Sara in över mållinjen. Häftigt att samtliga i princip gick i mål samtidigt, ett bra avslut på tävlingen helt enkelt. Jag slutade femma i min AG och totalt i tävlingen på plats 31-33 någonting, har nämligen inte sett några officiella resultat än.

Viss illamående efteråt men ändå med i gott mod. Bara väldigt nöjd med dagen. Kvällen avslutades med prisceremoni. Både jag och Joel fick en slot till VM i Australien, men lite för långt att åka så vi ställde oss aldrig upp när våra namn ropades upp. Istället fick Sara kliva upp på scen efter en gedigen insats som femma bland damproffsen.

P1080639

Söndagen var en lugn historia med packande och hemresa. Tyvärr, eller tur i oturen beroende hur man ser på det blev våra cyklar kvar i Köpenhamn på vägen hem. Men på det stora hela har det varit en grym resa. Topparrangemang, toppväder och toppsällskap. Vill säga ett extra tack till pappa som skötte en exemplarisk markservice för oss alla tre under resan, oerhört uppskattat av den tävlande trion. Tack för visat intresse så rundar vi av med en Apfelstrudel.

P1080762

Tschüss // J

Showtime Ironman 70.3 St. Pölten

Återigen dags för säsongspremiär. Denna gången adderas simmomentet och därmed stundar årets första triathlon. En ytterligare premiärfaktor är att det blir mitt första triathlon på internationell mark. Platsen för drabbningen är St Pölten i Österrike – en tävling som ska vara välarrangerad och allmänt omtyckt. Jag hoppas att jag kan lämna samma omdöme efter att ha korsat mållinjen på söndag.

IRONMAN_703_StPolten-H

Förberedelserna har rullat på enligt plan. Även om sommaren är på paus för tillfället fick vi ju till en vältempererad vecka som föll sig väl i samband med lite långledigt under Kristi himmelsfärd. En extra boost i framförallt cyklingen den helgen och en träningsvecka som hamnade på 20+h. En mängd som är sällsynt i min träningskalender. Visst kan man bli bra med mindre mängd och träna smart, men jag tror på att få in veckor med extra volym. Ges det bra förutsättningar med sol och värme är det heller inte särskilt jobbigt att få in några extra cykeltimmar.

Foto 2016-05-07 15 52 17

pptI och med den värme som var fick temperaturen i sjöarna också en skjuts, tillräckligt (nåja) för att faktiskt få till ett par OW-pass. Bra att få in känslan och bli komfortabel att simma i våtdräkt igen.

Foto 2016-05-13 13 43 46

Foto 2016-05-13 08 05 39

Sen är det är inte bara jag som ska köra, utan vi är en trio i form av undertecknad ackompanjerad av Sara och Joel. Ett bra gäng helt enkelt.

Vad utfallet på söndag blir har jag svårt att sia om. Tänkte simma hårt, cykla hårt och springa hårt. Sen får vi se hur långt det räcker. I vanlig ordning.

Vi hörs // J

SM med formbesked och frustration

SM i Duathlon avklarat och därmed kan säsongen 2016 betraktas vara igång på riktigt. Det blev ett lopp med positiva besked beblandat med viss frustration. Med förra årets lopp i bakhuvudet kunde jag förbereda mig på att det skulle gå undan redan från början, och ambitionen för denna gång var att gå ut hårdare med syfte att placera sig längre fram i fältet från början och därmed kunna få bättre sparring genom tävlingen. När startskottet ljöd följde den sedvanliga rusningen, men jag fick till en bra placering och det bildades snabbt ett led av duathleter längs löpbanan. Efter ett par km låg jag i tredjeklungan med bl.a. A.Stenman och N.Penton, och vi följdes åt in till varvning. Känslan var bra och jag gick aldrig på rött, detta gjorde att jag på andra halvan kunde avancera till gruppen med R.Andersson och M.Olsson. Men där låg jag inte särskilt länge utan kunde fortsätta och skapa lucka, och in till T1 som sjätte man med en löptid på 34:43 och runt en minut efter täten.

Ut på cykeln kunde jag hyfsat fort komma ikapp och förbi femman i loppet. Höll runt 280-290W och efter en mil var det tämligen ödsligt runtomkring mig. Men däromkring kom Penton om mig, försökte hänga på men kunde inte riktigt täppa till luckan. Strax innan varvning inträffar dock strulet som fick påtaglig konsekvens för utfallet av loppet. Stenman körde om vid backen innan varvning, och kort därefter körde även Olsson om. Jag satte mig upp för att demonstrativt visa att jag slog av på farten. Sedan rullade vi ner förbi tävlingsområdet, och uppenbarligen hade jag inte tillräckligt med avstånd framtill nästa gubbe. Det var dock inte det jag uppfattade då utan domaren som åkte upp bredvid mig sa att jag skulle rätta till nummerlappen, och att det inte var mer med det. Vi fortsatte att köra och jag kunde hänga på Stenman under tredje milen varvid Olsson släppte, sista milen blev däremot för tuff och jag blev distanserad av Stenman. Cykeldata: Snittfart 40,4 km/h, medeleffekt 288 W, NP 293 W.

In till varvning trodde jag allt var frid och fröjd och att jag skulle växla ut som nummer sex. Jag klev av cykeln och sprang en bra bit innan jag hörde att någon ropade mitt nummer. Jag fick springa tillbaka och det tog ett tag innan jag förstod vad det handlade om. Straff för drafting och ett par kraftuttryck senare fick jag ställa mig i boxen under två väldigt långa minuter. Med andra ord tog stoppet mer än de effektiva två minuter som var utdelat. Jag var inte överens med domaren om beslutet då, och inte heller nu. Men jag får respektera vad som har blivit dömt. Min uppfattning är att det var ett omkörningstillfälle som föll sig olyckligt och att det kanske tog för lång tid. Och det är naturligtvis så att i en ögonblicksbild kan det uppfattas som att man ligger på rulle, men det var inget medvetet från min sida. Min känsla är bara den att bedömningen som sådan föreföll aningen godtyckligt i det här fallet.

Ut på löpet hade jag R.Andersson i sikte. Det var inte så mycket att hålla igen på, och därmed gick sista sträckan relativt snabbt. Åtminstone första 3 km, därefter var det inte mycket mer att springa för. Det var för långt upp till nästa man. Fortsatt tryck sista 2 km men inget pressande. Det resulterade i tredje löptid, bara sekunder från Bjälkemo och Björklunds tid på sista femman.

Efter att resultatlistorna till slut hade redigerats skrevs jag till sjundeplats. Tar med mig att träningen har gett resultat och att det finns mer att ta av till kommande tävlingar. Tack coach Mike, det känns som vårt upplägg kommer att bära frukt.

Och grattis till segrarna i respektive klass. Alltid svårt att försvara sin titel, men Bäckson fixade det och imponerade. Men extra grattis till Sara som fortsätter sin beundransvärda utveckling, respektingivande exekvering. Riktigt jäkla bra helt enkelt.

P1070686

Foton: Erik Örarbäck & Fredrik Swahn

Vi hörs // J

Season opening

Även om man vaknade upp till ymnigt snöfall så sent som igår är det faktiskt dags att damma av dischjulet i helgen, förhoppningsvis slipper man bestycka det med dubbdäck. Det bjuds ju nämligen på duathlon-SM i glamorösa Väsby. Jag ska inte skoja om huruvida Väsby är glamoröst eller inte, den enda erfarenhet jag har av platsen är duathlon-SM förra året. Men då var det inte särskilt glamoröst heller,  sen är väl frågan vilket ställe som är det i 7-8 grader och regn.

Hur som helst, duathlon/triathlon är sällan röda mattan. Det är inte därför vi gör det. Vi gör det för att man får lida, pressa sig och förhoppningsvis prestera något man kan vara stolt över. Ambitionsnivån låter jag dock vara osagd. Jag bör vara i bättre cykel- och löpform relativt förra året, sen får jag se hur långt det räcker. Det enda som är säkert är att det kommer bli jobbigt, sjukt jobbigt. Duathlon måste vara det bland det värsta i konditionssammanhang  man kan utsätta sig för? Jag tror det i alla fall.

Träningen har rullat på bra det senaste, dock vissa bekymmer med höft och hälsenor som trilskas då och då. Och visst blir man lite avundsjuk på alla bilder som bjuds på folk som snurrar runt på Mallis och Fuerte – men det finns dagar som är svårslagna även här hemma. Exempelvis när jag och min gamla vapendragare Anders sprang runt Delsjön förra veckan. 3 km tröskel + 3 km distans, upprepa 3 gånger. Tutti 20 km på 1.21. Enkelt, effektivt.

Tills vidare bjuder jag på några bilder från förra årets tävling samt årets transportmedel.

Foto 2016-04-24 18 52 43

P1010283

P1010303

P1010304

P1010397

P1010571

P1010636

P1010639

Foto: Privat.

Vi hörs // J

Ta det onda med det goda

Efter att jag skrev sist har jag dragits med en höft som inte riktigt har velat vara med i matchen. Jag nämnde det i förra inlägget att jag hade ett visst obehag i höger höft, och statusen är tills vidare likvärdig. Ingen smärta, men en obehagskänsla som tyder på att allt inte står rätt till. Förra året gjorde jag en löpanalys på Salming och fick då reda på att jag tappar höften vid fotisättningen. En kombination av dålig aktivering av sätet samt att styrkan inte är riktigt vad den ska vara. Till slut var måttet rågat och resultatet blev en sträckning i höftböjaren, och förmodligen en överbelastning i gluteus medius samt i tensorn. Men jag får se det från en positiv synvinkel att det är dags att ta tag i detta. Om jag får ordning på styrkan och kan aktivera sätet på rätt sätt kan jag förhoppningsvis höja löpningen ytterligare ett snäpp. Till min hjälp har jag Marie på Elitrehab som har gjort en screening på mig och förser mig med övningar. Jag fortsätter ändå att springa, även om jag har dragit ner på den högintenvisa delen av löpningen.

eliterehab-logo-ny

Det har även varit tempopremiär ute på vägarna. Alltid lika ovant första gångerna. Men cyklingen har gått framåt, åtminstone genom vad wattsiffrorna har skvallrat om. Det är dock en sak att producera många watt inne på en trainer, och en annan att köra fort och hårt under en längre tid ute. I helgen var jag på besök hos Björn i Trollhättan för en bikefit, det blev en hel del förändringar som jag tror blir bra. Nu är det bara att träna på och acklimatisera in tempopositionen. Nästa race blir duathlon-SM som inte är särskilt många veckor bort, så det känns högaktuellt att bli bekväm på hojen igen.

Foto 2016-04-03 13 00 08

Foto 2016-04-03 13 23 51 (1)

Foto 2016-04-06 19 38 48 (2)

Gällande simningen har jag under våren fått äran att hänga på Anna-Karin Lundins (grundare till simcoachen) Fastlane-grupp. Även om måndagar kl 14 gör att man inte alltid kan vara med varje gång är det ändå kul och inspirerande att hänga på gänget som kör. En blandning av masters-simmare, triathleter och swim-runners som samsas så gott det går på simbanan under ledning av AK. Och nu verkar det även som att nykomlingarna har fått sina officiella Fastlane-mössor. Hög tid att bli snabb på riktigt och göra sig förtjänt av sin nya badmössa.

fastlane

På återseende.