Mersmak

Måhända att Vårtävlingarna är av karaktär mindre lopp, men ändock ett lopp och därmed fog för att påstå att säsongen 2016 är initierad. En viss oro hade jag dock innan om det skulle vara dumdristigt att starta. I veckan har jag känt av ett obehag i höger höft, och orsaken skulle jag tro var ett backpass förra helgen med slirigt underlag. Känslan var ändå att det inte var någon fara och ifall det skulle börja kännas illa skulle jag inte ha några problem med att avbryta.

Tävlingen är som sagt ingen big happening, men ändå brukar arrangemanget samla ihop ett gediget startfält, så även i år. Löpningen har det senaste känts relativt bra, och det skulle bli kul att se vad man skulle kunna prestera på den där grusåttan. En hel del kända ansikten infann sig till start, men det var ingen spontant som jag kände att jag skulle kunna ha nytta av.

Foto: Anders Grahl

Jag tog det relativt lugnt i starten, men det finns många som har en tendens att överskatta sin förmåga under sådana här tävlingar, och även om första km gick på 3:19 låg jag tämligen långt bak i fältet. Avancerade ganska fort i fältet, och ungefär halvvägs in i loppet stabiliserade det sig. Då var det kanske 10-15s upp till nästa grupp. Den gruppen splittrades efterhand, men jag kunde ändå ta mig ikapp och förbi två av dem. Mentalt sporrande att jobba sig upp i fältet, och vid denna tidpunkt var det bara sista backen kvar och en utförslöpa kvar in till mål.

7644544

8133178

Hade ett mål att springa under 27 min, och genom att korsa mållinjen på 26:20 fanns det tämligen god marginal. En snittfart på 3:23 min/km är helt ok på den sträckningen, något som gav mersmak inför nästa helg. Känns som ett bra tillfälle att köra milen med öppna spjäll.

P1060661

Foto 2016-03-12 11 45 01

Foto: Anders Grahl & Privat.

Träningstävlingar och säsongsplanering

Att säsongen har dragit igång är väl att ta i, men det börjar infinna sig tillfällen att både stämma av formen och samtidigt inkassera bra träningspass genom att dra på sig en nummerlapp och tävla sig kravlöst trött. För att återkoppla till förra inlägget avverkades då Team Salming Track Meet Invitational för ungefär två veckor sedan. Ett riktigt kul evenemang med inspirerande människor där vi fick ta tempen på årets kollektion. Dagen till ära var jag bestyckad med ett par Race, och race:et i sig gick relativt bra. Jag hade tänkt att ta rygg på den snabblöpande naprapaten R.Bäckström, men då han harade in första kilometern på 3 blankt avstod jag. Min disposition blev istället 3:09/10/10 och därmed en sluttid på 9:29. Känslan var inte spyjobbig heller, vilket brukar vara en indikation på att formen åtminstone inte är käpprakt åt h……

DSC_0398 (kopia)

DSC_0464 (kopia)

DSC_0472 (kopia)

DSC_0605 (kopia)

DSC_0612 (kopia)

DSC_0684 (kopia)

Foton: Salming Crew

Tanken är att även köra ett par lopp kommande helger. På lördag körs del ett av två av årets Vårtävlingar, ett varv runt Skatås-åttan som är kontrollmätt till triathlonmässiga 7,777 km. Jag bor nästgårds och har redan avverkat för många varv på den slingan, att inte köra vore skamligt. Helgen därpå blir det antingen del två av Vårtävlingarna och därmed 16 km, alternativt stämmer jag av formen i frihamnen och kör seedingsloppet 10 km.

Om man lyfter blicken framåt några månader är säsongsplaneringen så gott som klar. Detta år blir ett medeldistansår och de tävlingar jag kommer att köra på den distansen är Ironman 70.3 St Pölten, Borås Triathlon, Ironman 70.3 Jönköping samt Tjörn triathlon. Jag kommer även blanda in en del sprintar och olympiska just for fun. Om jag inte helt tappar suget är tanken att testa på fulldistans nästa år.

Någon mer än jag som suktar efter ljudet från dischjul?

P1030882

Salming Running

En ny säsong hägrar och således börjar alla märken rulla ut sina kollektioner för året. Förra veckan lanserade Salming Running kollektionen för 2016 med ett antal nya produkter. På skofronten ser vi exempelvis en ny mängdsko – Salming Miles samt en lättare trail/swimrunsko – Salming Elements. Presentationen sker bäst visuellt med Sarah Holmgren och Jonas Colting löpandes i naturskön västkustmiljö:

Förra året fick jag förmånen att ta del av Salmings sortiment och jag har varit riktigt nöjd med produkterna. Det bästa betyget tycker jag att skor och kläder får när man knappt märker att man har de på sig, och så har det varit med Salmings sortiment. Naturlig löpning är ledord och det innebär lätta skor med bra respons, men utan att för den sakens skull bli alldeles för ömtåliga. Jag tävlade främst i Speedmodellen förra året när jag körde mina tävlingar, det är en sko som kombinerar både fart och komfort på ett bra sätt. Jag ser därför ingen anledning att byta ett vinnande koncept i år. I dagarna fick jag leverans på ett urval av årets kollektion:

Foto 2016-02-22 18 19 10

Delar av klädkollektionen.

Foto 2016-02-22 18 27 19

Salming Speed

Foto 2016-02-22 18 28 37

Salming Race

Foto 2016-02-22 18 27 40

Salming Miles

Salming Miles blir för mig en ny sko att testa. Konceptet är en mängdsko med mer dämpning än tidigare för att skona fötterna vid långa pass på hårt underlag.

En annan kul sak som hägrar för gänget i Team Salming är en upprepning på förra årets TSTMI – Team Salming Track Meet Invitational. Med andra ord ska det avgöras vem som hanterar 3000m syra på bästa sätt. Löpningen har faktiskt lossnat lite på senaste, så det ska bli kul att se vad man står i förhållande till förra året. För att se hur det gick till förra året kan man kolla in Tripoddens dokumentation från TSTMI 2015. 

Till nästa gång, spring snyggt!

 

Las Playitas

Tillbaka till rutinerna efter att ha levt det enkla livet under en vecka fylld med sol, värme och träning på Fuerteventura. Enkelt på så sätt att träningen får stå i fokus och att alla måsten försvinner ut i periferin för en stund. Sällskapet som åkte var fyra till antalet inklusive undertecknad. Det kanske inte var det mest sammansvetsade gänget som har åkt på en träningsresa ihop, men allt flöt på utan friktion och såhär i efterhand går det inte annat än att vara nöjd med konstellationen. Likasinnade människor som tycker att triathlon är en härlig sysselsättning brukar sällan vara svåra att umgås med.

IMG_0032

IMG_0037

Träningen räknat i timmar har av naturliga skäl mest förlagts på cykelsadeln. Cykel varje dag förutom resdagarna, distans blandat med kvalitet i backarna. Riktigt härligt har det varit. Dock är Fuerteventura känt för att vara blåsigt. En snabb Wikipediasökning ger att ön fått sitt namn från ”fuerte” (stark) och ”ventura” (vind). Jag låter det dock vara osagt om det är 100 % sant då min spanska inte är fläckfri. Att det kan blåsa på ön råder det däremot inget tvivel om, men vi hade flyt med vindarna. Det var någon enstaka dag då det fläktade lite extra, annars var det inte mer än vad man är van från att cykla hemma på västkusten.  Överlag har förhållandena varit riktigt bra. Någon dag molnigt och någon dag med lite mer vind som sagt, annars har solen gjort oss sällskap så gott som varje dag medan temperaturen har landat på behagliga 20-25 grader.

IMG_0104

IMG_0118

IMG_0129

IMG_0143

IMG_0148

Simningen bestod till största del av öppet vatten. Jag ville passa på att köra i havet när tillfälle faktiskt gavs, samtidigt som det var fina förhållanden att simma i. Temperaturen låg runt knappa 20 grader skulle jag tro, och när det inte blåste för mycket var vattnet klart och fint. Förhållanden som gör att till och med jag kan uppskatta att simma.

IMG_0048

IMG_0051

IMG_0066

Löpningen har mest varit av underhållande karaktär. Första löppasset blev 5km-brick i 4:00-fart, medan det andra passet som var distans blev en jobbig historia. Lätt hänt att något pass blir tufft när man tredubblar träningsdosen under en vecka. Fem km in i passet var det godnatt, jag blev orkeslös och ofokuserad. Efter det var det bara att ta sig hem, vilket jag gjorde med nöd och näppe. Återhämtade mig dock fort och var på banan bara någon timme senare. Det tredje passet var dock riktigt härligt, fram och tillbaka till Gran Tarajal med förlängning. Barkaka, sol och hyfsade ben.

IMG_0205

För att sammanfatta har det varit en grym resa. Bra sällskap, bra träning och bra väder. Mycket mer kan man inte begära. Det lär bli ett återbesök nästa år. Med det sätter jag punkt för det här inlägget, och laddar för ett pass på trainern medan regnet smattrar mot rutan.

IMG_0238

IMG_0235

Målgång 2015

För året avslutades bokstavligen med en målgång, genom ett klassiskt Sylvesterlopp längs gatorna i min ”nya” hemstad Göteborg. Särskilt ny är ju inte staden för mig, däremot är det nytt att bo i staden och det kommer att underlätta mycket för mig framöver. Ska jag vara ärlig har hösten inte varit särskilt rolig i termer av träning. Jobbpendling, mörker och mycket ensamträning har inte varit särskilt positivt. Nu är dock pendlingen ett minne blott och jordens rotationsaxel jobbar i vår favör, då känns livet alltid mycket lättare.

En liten recap om årets sista lopp: I stort gick det bra, däremot hade jag haft ont i ryggen veckan innan loppet och den skulle ställa till en del strul. Halvvägs in i loppet gjorde den sig påmind och började smärta en hel del. Fram till det var ungefär två kilometer kvar hade jag gjort ett taktiskt bra lopp, tagit så lite vind som möjligt och avancerat successivt. Men med ca två kilometer kvar uppkom även en magkramp och det var svårt att göra någon vettig slutforcering. Tiden slutade på 35:48 vilket är 47s långsammare än vad jag hade för tre år sedan på samma bana. Då sprang jag däremot mer och det loppet var fritt från smärta.P1060217

P1060281

P1060309

P1060451

En dryg minut efter min målgång kunde jag välkomna damsegraren (Sara S) till målfållan. En imponerande avslutning på en imponerande säsong. Och en annan kul grej som väntar inom kort är en vecka fylld av berg, motvind och värme på Playitas där den nämnda damsegraren och ytterligare två nya bekantskaper kommer att agera rese- och träningssällskap.

P1060491

P1060517

Och nu är även ryggen bra. Det tackar jag den snabblöpande triathleten och tillika naprapaten Richard Bäckström på Göteborgs Naprapat och Idrottsskadeklinik för. En sträckning i latissimus dorsi var orsaken. Men efter lite masserande och knäckande fick Bäckis ordning på det. Och idag kunde jag springa smärtfri fartlek längs den klassiska Skatås-åttan.

Foton: Privat

There is a new bike in town

När det är off-season (ett uttryck triathleter gillar att slänga sig med) får man roa sig med annat än att tävla. Typiska saker är då att grundträna och sätta agendan för nästa säsong, men naturligtvis även att uppdatera det materiella. I detta fall handlar det om en uppdatering på cykelfronten. I två säsonger har jag cyklat på RS-modellen av Cannondales tempohoj – Slice. Även denna gång blev det en Slice, dock utan RS-beteckning. Måhända att RS:en är mer avancerad och häftigare, men användarvänligheten kanske inte alltid var den bästa. Framförallt var det bromsarna på RS-modellen som var svåra att ställa in. Den nya modellen som är av mer klassiskt snitt har varken integrerade bromsar, eller en integrerad styrstam. Säkert några sekunder långsammare i en idealiserad vindtunnel, men med en förbättrad användarvänlighet. Viktmässigt är den dock lättare, så i slutändan kan det t.o.m. bli ett nollsummespel. Det var en kort teoretisk genomgång, den praktiska dröjer nog ett tag med tanke på rådande klimat.

Min förra RS var utrustad med elektroniska växlar, men valet den här gången föll på mekaniska. Och den främsta anledningen var helt enkelt – it ain’t worth it. Det skiljer ganska mycket i pris på DI2-varianten och den mekaniska 11-delade Ultegran. På den nya DI2:an ska det finnas ett växelreglage vid bromshandtagen, tyvärr finns inte det på den nya Slice-en. Då hade jag varit tvungen att lägga till det separat, till en ytterligare kostnad. Istället satsade jag pengarna på en effektmätare, och valet föll på Garmin Vector 2. Övervägde länge att köra Stages, vilket enligt min uppfattning verkar vara mer stabila. Nu fick jag dock Garmin-pedalerna till ett fördelaktigt pris, och egenskapen att de är lätta att flytta runt tilltalar mig. Jag har dock inte riktigt hunnit testa dem ordentligt än, så jag får återkomma om det var ett bra val eller inte. Cykeln är levererad ifrån Mantra Sport och monterad av Henrikssons Cykel i Borås. Tack för hjälpen!

P1050883

P1050884

P1050886

P1050861

P1050889

P1050890

P1050897

P1050870

 

 

 

På hög- och lågvarv

Så kan man sammanfatta den senaste tiden sedan jag sist skrev. Det har varit ganska hektiskt med nytt jobb och allt vad det innebär med nya intryck och rutiner. Att jag pendlar två timmar per dag för tillfället stjäl av förklarliga skäl en hel del tid också. Därför känns det som att tillvaron för det mesta är på högvarv, det är inte särskilt många timmar per vecka som inte är uppbokat av något. Detta är säkert en naturlig tillvaro för många, men för mig är det en ny situation. För inte så länge sedan kunde man (läs jag) ta det mesta spontant och någon särskild planering var sällan direkt nödvändig. Så är det inte riktigt längre. Men får jag bara till ett boende i Göteborg inom hyfsad snar framtid känns det dock som att det så välkända livspusslet ska gå lättare ihop.

Träningen har däremot gått mer på lågvarv. Resor, varvat med lite sjukdom och annat har gjort att mängddosen inte har varit så imponerande de senaste veckorna. Jag har ändå försökt hålla bra kontinuitet och även klämt in två mindre tävlingar. Nu känns det dock som att tävlingssinnet ska få vila och att grundträningen ska få större fokus.

Förrförra helgen körde jag Running Lights 5km i Alingsås. Då min fartträning har varit knapphändig var det ett bra sätt att chocka kroppen på. Tror inte att jag har haft en högre snittpuls någonsin under ett lopp. 94 % av max i snitt skvallrar om att jag inte direkt mysjoggade igenom loppet. Tiden (17:12) var inte mycket att skriva hem om, men samtidigt gör det inte så mycket att toppformen inte finns där i oktober.

bild

Efter målgång Running Lights. Foto: Jörgen Björme

Helgen som gick körde jag ett duathlon i Sävedalen. Loppet hade lockat bra motstånd i form av M.Flinta, A.Bengtsson och M.Jonson. Sträckorna var 5km-19km-2,5km. Det enda huvudbryet var egentligen vilken uppsättning däck man skulle ha på hojen. Ungefär en tredjedel av banan gick på grus och under vissa partier var det ganska tekniskt och brant. Jag var inte särskilt sugen på att köra 23 mm-däck, och alternativet var mina 35 mm-crossdäck. Det fick bli de sistnämnda då jag inte hade någon lust att riskera att ett framhjul skulle sticka på rullgruset i skogen.

P1050488

Loppet blev en intensiv historia, som det alltid blir när det vankas duathlon. Bengtsson fick ett försprång efter första löpningen, följd av Jonson, Flinta och mig.

P1050502

Bengtsson i ledning.

P1050540

Jag gjorde en tämligen dålig växel och tappade på Flinta, och efter det såg jag inte mycket mer av honom. Därmed blev cyklingen en ensam historia och jag hade svårt att pressa mig mot slutet då det var ett för stort försprång att ta igen framåt, och det kändes samtidigt lugnt bakåt. Med lite loj inställning blev jag istället ikappcyklad, och det var bara att hänga på in mot växling. Vid växlingen blev det dock en del förvirring när vi blev visade fel väg av en flaggvakt. Tappade en del tid och rytm, men har svårt att tro att det skulle spelat någon roll på slutresultatet.

P1050559

P1050611

Jag växlade samtidigt som en annan kille, men kunde springa ifrån ganska enkelt. På väg in mot mål var jag övertygad om att jag var fyra då både Bengtsson, Flinta och Jonson var före mig efter första löpet och jag hade inte gått förbi någon av dem under loppet. Till min förvåning ropar speakern att jag är trea, och jag tänker att något är fel. Det visade sig dock att Bengtsson hade kört fel på cyklingen och kom in en bra bit efter, och därmed var jag trea.

P1050685

Flinta segrare.

P1050729

Jonson tvåa.

P1050789

Jag trea.

P1050791

Topp-tre herrar.

Foton: Privat

Naturligtvis tråkigt för Bengtsson då han säkert hade utmanat om segern, men en framskjuten placering tackar man ju inte nej till. Jag nöjer mig så tillsvidare, så hörs vi när vi hörs!

I förändringens tidevarv

Jag skrev senast om att min livssituation skulle komma att förändras en aning, och att jag skulle återkomma om det. Vid det tillfället visste jag inte riktigt vad förändringen skulle innebära, men det gör jag nu. Till en viss del åtminstone. Vad som händer är att jag byter öst till väst, från Uppsala till Göteborg då jag har fått jobb i stan. Jag är tacksam för åren i Uppsala och de personer jag har lärt känna under tiden. Avslutade studier följs ofta av ett vägskäl, ska man stanna eller ska man röra på sig? I detta fall blev utfallet det sistnämnda alternativet. Rötterna i väst var helt enkelt tillräckligt starka för att ta mig tillbaka. Nytt jobb, en förhållandevis ny stad, och så småningom en ny bostad är saker som rubbar rutiner man annars är van vid. Och det går ju inte att komma ifrån att en idrott som triathlon mår bäst av att man ‘tyvärr’ lever ett ganska inrutat liv. Förhoppningsvis går denna övergångsperiod smidigt, och det känns lämpligt att göra det nu på tidig höst när nästa säsong fortfarande är långt bort.

För att höja mig till nästa säsong har jag även tagit hjälp med att strukturera upp träningen. Hittills har jag varit min egen tränare, och enligt min mening har det fungerat bra. Men för att ta nästa steg tror jag det är nödvändigt att ta hjälp utifrån, och göra en förändring. Det är lätt att träna på som man alltid gör, men till slut har kroppen vant sig vid en viss belastning och då sker inte längre någon utveckling. Jag tror att jag har uppnått den nivå där konceptet träna på som vanligt inte kommer att gynna mig, särskilt då jag inte kommer att ha möjlighet till att öka min träningsvolym. Utvecklingen får istället ske i form av perioder med olika fokusområden, periodisering samt andra upplägg på pass än vad jag är van vid.

Jag har även hunnit med några lokala löplopp de senaste helgerna. Förrförra veckan var det Risveden Terräng 18,7 km. En trevlig och välarrangerad tävling som kanske inte passade som handen i handsken för mig. Jag tappade en hel del i de tekniska partierna, där jag inte riktigt kände att det var värt att stå på för fullt. Det blev hursomhelst hög puls och bra träning! Sen får jag inte glömma att tacka Jogg-gänget för startplatsen!

P1050054

P1050057

P1050195

P1050266

P1050281

Och i helgen var det dags för en annan tävling – nämligen Gerdsken runt i Alingsås. Tyvärr får jag säga att startfältet var tämligen skralt, vilket är synd när det bjuds på ett bra arrangerat lokalt lopp. Vi hoppas på bättre uppslutning nästa år! Loppet i sig inbjöd inte direkt till några snabba tider då banan är ganska kuperad och trixig på sina ställen. Mitt mål för dagen var därför istället att vara först i mål och det lyckades jag med.

P1050334

P1050374

P1050377

P1050471

/ J

Säsongsavslutning – Tjörn triathlon 11.3

Under den gångna helgen var det då dags att avsluta årets triathlonsäsong, och värd för arrangemanget var Tjörns klassiska medeldistanstävling. Åkte upp under fredagen och rekade lite, simmade en kort sväng på banan samt ett halvt varv på cykelsträckan. Vad jag kunde konstatera av det var att vinden skulle ha en ganska stor inverkan, föga förvånande på västkusten.

P1040521

P1040621

Åkte därefter till sommarstugan nära Marstrand och spenderade natten där, fem mil från Skärhamn. Var återigen på plats vid sjutiden på lördagsmorgonen, checkade in cykeln och ställde i ordning min växlingszon. Efter det väntade en promenad bort till simstarten som gick vid Akvarellmuseet. Seniorklassen skulle starta först vid nio, ställde mig i andra led och förberedde mig på en stökig inledning. Musiken dämpades, och vi inväntade startskottet. Pang, iväg och tävlingen var igång.

P1040647

P1040672

P1040680

Trångt ut till första bojarna, och då fick jag även ett slag på glasögonen som gjorde att ena sidan vattenfylldes. Störande, men orkade inte rätta till det. Efter den tredje bojen var det väldigt långt till nästa boj. Vattenfyllda glasögon, vågor och dåligt med riktmärken gjorde det svårt att navigera. Förlitade mig till mina medsimmare runt mig och följde strömmen, när vi kom upp till nästa boj märkte jag att vi låg ordentligt till vänster och hade således driftat ut en del. Vägen in till hamnen blev nog därför ganska vid med extra simmetrar, tyvärr. Hade en ganska dålig känsla under hela simningen och tänkte flera gånger att detta inte gick något vidare. Kom upp på 31 låga, vilket inte är jättebedrövligt för att vara mig, men samtidigt hade det varit tacksamt att komma upp ett par minuter tidigare. Utvecklingspotential till nästa säsong.

P1040707

P1040716

P1040769

Ut ur T1 hade jag Bäckström inte många sekunder framför, vilket ändå kändes bra då han har simmat bättre än mig tidigare i sommar. Jag cyklade om honom hyfsat tidigt och hade bra fart i medvinden. Efter kanske 1,5 mil körde Bäckis om mig igen, och även en kille jag inte vet vem det är, men han hojade en P5:a i alla fall. Jag hängde på dem på behörigt avstånd och vi bildade en trio. Ut på 169:an gjorde sig motvinden påmind, jag låg då som andra gubbe bakom P5:an. Efter ett tag var vi bara två då Bäckis hade blivit tvungen att släppa. Det var även på gränsen att det var för hårt för min del, men de positiva effekterna av att bara fokusera på någon framför vägde över alternativet att släppa. Jag höll i hela vägen och fick en för mig bra cykelsplit på 2:16.

P1040832

P1040838

P1040842

P1040848

P1040850

Ut ur T2 hade jag A.Bengtsson inte så långt framför, kanske 20 s. Vi sprang jämnt i kanske 7 km, men där någonstans kom jag ifatt ganska snabbt och kunde gå förbi. Höll strax under fyrafart den första halvan av löpningen som bjöd på en ganska backig och knixig sträckning.

P1040879

P1040901

P1040967

Vid 15-16 km sprang jag ikapp och om B.Evenssen och låg nu totalt åtta i tävlingen. Andra halvan gick i drygt fyrafart och således avverkades löpningen i ett tempo nära fyra blankt per km. Jag behöll min åttondeplats i mål och korsade mållinjen på 4:13:17, med vad jag nu i efterhand får betrakta som min bästa prestation på medeldistansen för i år.

P1040977

P1040986

P1040994

P1040999

P1050017

P1050027

Alla foton: Erik Örarbäck

Tycker att Tjörn var en riktigt trevlig tävling, proffsigt arrangerat och fin inramning. Det enda negativa var väl att det blev en del promenerande mellan start, växlingsområde och parkering. Nu är triathlonsäsongen över och det som återstår är väl egentligen bara några löplopp som genomförs på skoj i träningssyfte. Det kommer bli lite annat att ta tag i framöver istället. Mina studier är avslutade och jobblivet ska ta sin start, det blir en ny situation helt klart. Studentlivet är ganska fördelaktigt i att man kan disponera sin tid lite hur man vill. Den tillvaron kommer inte längre vara densamma. Tror dock inte det behöver vara negativt, med rutiner och struktur kan man komma långt. Jag får återkomma om det helt enkelt. Tack för uppmärksamheten!

Vinst i Sveriges trevligaste triathlon – Horla triathlon

Rubriken är självklart fullständigt objektiv. Att Horla triathlon går av stapeln bara en halvmil ifrån mitt föräldrahem har inget med saken att göra. Jo så klart att det har. Men för att vara uppriktig är det en genomgående proffsig och välarrangerad tävling, vilket naturligtvis gör det hela mycket roligare.

Till tävlingsdagen hade jag en hemmatitel att försvara då jag plockade hem vinsten i fjol. Startlistan var snarlik den från förra året med de främsta utmanarna i form av A.Bengtsson, R.Kallin och M.Sundberg. Taktiken för dagen var att ösa på simningen och bomba på cykeln och förhoppningsvis genom det byggt upp en lucka som jag skulle behöva på löpet. Väl till start ställde jag mig bredvid Sundberg och hoppades att hålla hans fötter, ett tag i alla fall. Det gick bra ungefär halva simningen, sedan fick jag släppa.

Kom ändå upp hyfsat med upp ur vattnet på tiondeplats och kunde växla ut som sjua. Efter ett par kilometer på cykeln kommer en ganska lång stigning, inte jättetuff men ungefär 100 höjdmeter på fyra kilometer. Då hade jag avancerat till tredjeplats bakom Kallin och Bengtsson. Jag såg att jag plockade successivt, vilket underlättar när kroppen har syrafestival. Efter halva cyklingen var jag förbi Bengtsson, och efter ytterligare någon kilometer hade jag även avverkat Kallin. Nu var det bara att bomba vidare och försöka skapa den där luckan, då jag vet att både Kallin och Bengtsson är vassa löpare. Tyvärr märkte jag att luckan inte var mer än 15-20s till Kallin vid andra växlingen. Då Kallin var med förra året mäktade han med en löptid som var nästan 1,5 minut bättre än mig. Löpningen skulle kunna bli en tuff historia.

Efter två-tre kilometer hade Kallin tagit runt 10s på mig och var därmed runt 10s bakom mig. Vid denna tidpunkt var väl inte mitt mindset superpositivt. Till min förvåning märkte jag dock vid varvning (5-6 km) att avståndet var ungefär detsamma. I samma veva som jag varvade inne vid målområdet påropad av nära och kära bestämde jag mig för att bara köra och tugga maxpuls i de dryga två kilometrarna som var kvar till mållinjen. Det fanns trots allt en chans. Jobbigt som tusan, men vid ungefär en kilometer kvar kändes avståndet ändå relativt tryggt. Jag kunde dock inte riktigt slappna av förrän jag var inne på målområdet. Och vilken lättnad det var att få springa in där, vinst på hemmaplan igen – 5 av 5 dischjul.

Foto: Erik Örarbäck

Tack till all släkt och vänner som var och hejade på! Märkligt att man kan ta ut sig så bara för att någon ropar ens namn. Även kul att se att utvecklingskurvan verkar fortskrida, likvärdiga förhållanden och samma bana som förra året – nästan tre minuter bättre tid i år.  Nu blir det att ladda om till årets sista tävling – Tjörn triathlon. Det ryktas om ett ruggigt vasst startfält där, skoj!